G&S

Häradsprost 1685-1710 och kyrkoherde i Mellby från 1685. Han kallades också "Göingebispen", möjligen pga den stränga hållning han hade till helgfrid. Sålunda ville han arrestera personer som företog resor på helgdagar före gudstjänstens slut. Han ville ock så anslå kyrkliga medel för att anställa "spögubbar" för att väcka den som somnade i kyrkan. Från en senare ättlings - Anton Erman - anteckningar om släkten Erman finner vi bl a följande kommentar givetvis hämtat från gammalt källmaterial. "Nils Erman .... torde vara den Ermanska släktens mest berömda namn. Han speciminerade för magistergraden 1685 och promoverades 1688 vid Lunds universitet. Han ansågs för ett "förnämligt membrum" av Lundastiftets clerus och i sitt presteri tycks han utövat en episkopal myndighet." "Nils Erman berättas ha haft någonting befallande i hela sitt väsen. Var av ansenlig växt, samt ägde ovanlig kroppstyrka och vighet. Hans skrivelser äro redigt avfattade och utvisar vacker handstil." Bertil Erman, Linköping, ättling och Ermanforskare.

Ivar Johansson har sina anteckningar om Västra Göinge härad och domsaga gjort flera noteringar om Nicolaus Erman: "Från 1685 övervakades Göinge av en sträng och energisk herre, häradsprosten Nicolaus Erman i Mellby. Erman tog vem som helst i kragen och förde till tinget, då han misstänkte ohörsamhet mot lagen. Nitet förlänte honom titeln Göingebispen. Mellbyprostens energiska tempeltjänst intonerades första perioden 1685-90 av ett tämligen lugnt gående preludium. Han var häradsprost 1685-1710 och kyrkoherde i Mellby pastorat från 1685. Erman mötte åtskilliga gånger vid tinget i Röinge, dock kanske aldrig för att hålla gudstjänst. Erman hade mycket att göra vid ombyten av klockare och präster. I korta koncisa rapporter gav han stiftschefen besked om tillståndet i församlingarna. Han utvecklade en otrolig arbetsinsats för att fylla de luckor, som uppstod i pastoratet i samband med sjukdoms- eller dödsfall."