G&S

Han ägde Sularps Kungsgård vid Lund. Var rusthållare och betydande storbonde på den skånska slätten.

Avskrift av handanteckning av släktforskare NN omkring 1920: "I den af hans sonsons dotter fröken Anna Knutsson författade familjekrönikan heter det: `Han var skånsk storbonde och det betydde inte litet. Han ägde en gård i Sallerup. Var stolt. stormodig men gladlett och fallen för gyckel. Kanske det också något af skämtare i det uttrycket, som han ofta sades haft: -Jag är inte av sämsta skofvan-. Men kan ville vara bonde och ansåg sig förvisso lika god, om inte bättre, än herremännen då han kom spatserande i sin allmogedräkt, jacka silfverknappar, skor med silfverspännen och svarta sammets- byxor, äfven de försedda med silfverspännen. Han var en härskare i sitt hus. Hans hustre var emellertid af samma skoffa, sträng och stormodig. Barnen uppfostrades med strama tyglar, kanske allt för strama. Där fanns flera döttrar och två af dem var särskilt omtalade för sin skönhet. Dottern till den ena (Benedikta) berättade: - Min mor var så vacker och så namnkunnigt vacker att folk reste långa vägar för att få se henne -. Denne Benedikta blev också föremål för en lärd professors (David Munch af Rosenskiöld) kärlek. Men stor- bonden sade ett drygt nej. Hon skulle inte gifta sig med en herrekarl, utan med en bonde. Jag har hört berättas att då gubben Knut gick med sina vackra döttrar ute i slotterarbetet, alla flickorna klädda i långa, lätta men ärbara hvita dräkter med brokiga skärp kring midjan, stannade herskapsvagnarna vid vägkanten och såg på den lantliga taflan med beundran och förtjusning."