G&S

Var en äventyrlig man. Studerade till präst i Lund - gjorde sig ovän med en professor, blev religerad. Tog värvning och blev uoff vid Göta Art.reg. Var i engelsk krigstjänst 1809-11 och bevistade fälttåg i Kina, Goda Hoppsudden m fl ställen. Rymde från engelska krigstjänsten och simmade i land i Köpenhamn. Åter i svensk krigstjänst och var med i krig i Tyskland, Norrland (Säfvar och Ratan) samt Finland. Han var starkt gustavianskt sinnad och därför illa anskriven.

Ur en släktutredning fr Genealogska Föreningens hängmapparkiv (Aqvilonius) har hämtats en mera målande personbeskrivning. Följande avskrift är till viss del moderniserad beträffande språk och stavning. Det är en släkting som berättat för den okände släktforskaren följande: "Jag har hört talas om honom av hans kusin (Sofia af Klerker) och hon sade att det var en av de vackraste karlar hos sett, lång, ståtlig med ...tiga, skarpa ögon och uttrycksfulla drag. Han hade ett mycket gott huvud och fadern, storbonden beslutade delvis på svågerns (Hesselgrens) inrådan att låta honom studera. Naturligtvis var det meningen att han skulle bli präst och vad än föräldrarna tänkte om saken så gestaltade sig framtiden helt annorlunda än som ämnat var. Den unge mannen läste och förkovarade sig men var ingalunda böjd för ensittarliv. Han levde friskt om bland kamrater och var - som det tycktes själen i klassen (?). Och det var en djärv gnistrande själ som flammade upp och inte var rädd för brandfacklor och stormbyar. Han vågade allt och var stark i oppositionen, slog aldrig vatten på det som ville brinna, men väl olja. Att han därför var mycket fort färdig då det gällde att agitera var tydligt och han passade visserligen inte till en fridens budbärare. Så hände det under en viss kuggtid (berättat av en systerdotter) som åtskilliga uppenbara orättvisor begåtts av en kitslig, mycket hatad professor (Westman). De unga studenterna var i uppror men vågade inte hävda sin rätt. Mathias hade gått igenom sitt prov men han var inte av den sorten som blundade för orättvisorna som andra fått genomlida. Förbittrad på person - kanske även på sak, ty präst var han inte danad till slängde han bort sin framtid som präst genom en predikan i Lunds domkyrka. Det var en sedvanlig provpredikan för prästkandidater. Eftersom han hade lätt för att skriva och det inte felades något i predikosättet höll han sig noga till texten och han försummade intet av ritualen. Kyrkan var överfull av folk, alla olycksbröder, lärare och präster; den hatade professorn intog en framstående plats och Mathias såg på honom utan att blinka, då olyckan skedde. När predikanten läste upp lysningarna förekom även några tacksägelser och nu ljöd med tydlig och klar röst framsagda tacksägelse för professor Westmans frånfälle och nu bads den gängs bönen för hans själafrid.

• Det säger sig själv att saken väckte oerhörd förargelse och den unge predikantens bana var avskuren vid universitet. Han blev reglegerad. Han gick in vid lantvärnet och fick sin befordran där. Men även här tog hans upprorsanda och lösmynthet överhanden och som Gustavian fick han svårigheter med sina överordnade.
• Han sägs också stupat på ett slagfält i Pommern. Han hade förklarats död av de som tog hand om de stupade och låg redan bland liken för att forslas till graven, då en läkare råkade se att han rörde lite på fingrarna.