T Rossi

I en av stockholmstidningarna fanns 8/8 1954 en artikel som innehåller bl a följande beskrivning: ..."Under befrielsekriget 1521-23 gjorde hövitsmannen Lars Olsson Björnram ett kontrakt med handlanden Erik Ångerman om leverans av stora kvantiteter mat till hären. Denne var ångemanlänning och landskapsnamnet som personnamn var en på den tiden vanlig företeelse. I kontraktet åtog han sig också att leverera strömming eller sill, som det också hette. Han skickade emellertid inte bara vanlig sill utan även en del "sursill" eller surströmming. Denna norrländska delikatess förstod sig de enkla knektarna dock inte på utan ställde till med en regelrätt matstrejk. Gustav Vasa blev ursinnig och lät sin vrede gå ut över Erik Ångerman som handlat i bästa välmening. Han ställdes nu under åtal för att ha levererat rutten föda, och till allt annat obehag fick han öknamnet "Sursill". Svenska folket har alltid älskat öknamn och i Stockholms stadsböcker från denna tid möter man liknande namnformer som "Lasse Skånsksill", "Martin Surlax" etc. Dessa öknamn satt sedan orubbligt i, men Erik Ångerman var knepig nog att förta udden av elakheten - han tog helt enkelt öknamnet till släktnamn och kallade sig officiellt för SURSILL.

Under detta namn har han fått en märklig berömmelse - han är nämligen en av mest vidfamnande ättefäder, som funnits i hela Norden. Den sursillska härstamningen har under tidernas lopp nått sådana dimensioner att det numera knappt finns någon släkt i Finland som inte kan anknytas till det sursillska stamträdet. Erik Ångerman står som ättefader för bortåt 2000 stora släkter inom alla samhällsklasser i spridda över hela Norden, de baltiska länderna, Tyskland, Frankrike och Amerika.

Exemplen på finska storheter i det sursillska släktträdet är bl a: Zacharias Topelius, Jean Sibelius, PE Svinhufvud, KJ Ståhlberg, OW Kuusinen, Carl Gustaf Emil Mannerheim. Med andra ord de mest bemärkta inom finsk politik.

Finskspråkig bakgrundsbeskrivning finns att hitta via internet: http://www.strang.ch/SUKU/silli.htm Här återges endast en liten del på finska:

"Ruotsin vapaussodan 1521—23 aikana teki linnaläänin päällikkö Lars Olsson Björnram kauppias Eric Ångermanin kanssa sopimuksen isojen elintarvikemäärien hankkimisesta armeijalle. Kauppias — silloin häntä sanottiin kauppiaaksi — oli kotoisin Ångermanlandista ja maakunnan nimeä käytettiin tuohon aikaan paljon sukunimenä. Kauppakirjassa hän otti toimittaakseen mm. silakkaa, jota silloin vielä sanottiin silliksi. (Nykyäänhän silakkaa Ruotsinkin puolella sanotaan strömmingiksi). Hän ei kuitenkaan lähettänyt ainoastaan halpaa silliä, vaan osaksi myös "sursilliä" eli hapansilakkaa (nykyään "surströmming") Tätä yhä edelleen suurta norrlantilaisten herkkua eivät yksinkertaiset sotamiehet kuitenkaan hyväksyneet, vaan toimeenpanivat syömälakon. Kustaa Vaasa raivostui ja kohdisti vihansa Eric Ångermaniin, joka oli toiminut parhaassa ja luultavasti isänmaallisessa mielessä. Hänet asetettiin syytteeseen pahentuneen elintarvikkeen lähettämisestä ja kaiken lisäksi hän sai pilkkanimen "Sursill". Ruotsin kansahan on aina rakastanut tällaista hammastelua ja niinpä Tukholman kaupunginkirjoissa tuona aikana tavataan sellaisiakin ivanimiä kuin "Lasse skånsk sill". "Martin surlax" jne. Mutta Eric Ångerman, joka ilmeisesti oli terävä ja kekseliäs liikemies, taittoi pilkalta kärjen ottamalla Sursillin viralliseksi sukunimekseen. Miten oikeudenkäynti päättyi, ei ole tiedossa, mutta kai asia saatiin selitettyä ilman pahempia seurauksia Sukulaisuuden nojalla pitäisi tietysti olla Ericin puolella, mutta toisaalta ymmärrän Etelä-Ruotsista olevia sotamiehiäkin, sillä edelleenkin "surströmming" on koettelemus niiden tukholmalais-talojen asukkaille, joiden naapurina jokin ravintola tai norrlantilainen perhe syyskuussa herkuttelee tällä kalasäilykkeellä. Tiedän mitä puhun, sillä sain kerran Tukholman-tuliaisina hienon purkillisen tuota jaloa kalaa. Se maistui ja lemusi kamalalta ja huoneistoa oli tuuletettava sen aterian jälkeen pari vuorokautta."