G&S

Lars Aurelius, 1738-65. Född 1701 9/1 i Gullaskruv (varav namnet bildats, av lat. aurum 'guld') i Hälleberga socken; föräldrar: gårdsfogden på Gullaskruvs säteri Peter Larsson och Elisabeth Enselia (d. 1748 12/12 hos sonen i Fagerhult, 80 år gammal, inspektorsdotter från Ensebo i Målilla socken och syster till komm. i Gladhammar Jonas Enselius). Skol. i Kalmar 1713 16/5 student i Uppsala 1724 2/11 prv. 1727 24/11 till biskop Brauns adjunkt, komm. i Kalmar 1728 19/6, komm. i Dörby 1730, kh. här 1737 26/10, tilltr. följande år. Död i Fagerhult 1765 27/11. A. tillhörde de icke så få pietistiska prästerna vid denna tid, och särskilt hans efterlämnade änka och barn intogo ett bemärkt rum i den Elfvingska väckelsen inom Fagerhult och Kråksmåla, där gården Mjöshult blev en samlingspunkt för de väckta (se Anders Elfving, e. o. prästmän). Under sin Kalmartid invecklades A. i en långvarig rättegång med anledning av sin stränga kyrkotukt. Vid ett barndop hade A. som faddrar avvisat tullinspektoren Gustaf Fredrik Planck och madame Gallatz, såsom A. uppgav på grund därav att de icke på länge gått till Herrans heliga nattvard, i själva verket för all Planck, ehuru gift, stått i ett otillbörligrt förhållande, till en innan kvinna (DPr. 1730 9/2, 18/2). Den 6/3 föredrog A. en lång förklaring späckad med latinska juridiska citat; under sammanträdet upplystes att Planck lämnat orten, varför ärendet uppsköts. S. å. den 10/8 inkom Planck från Stockholm med begäran om en närmare förklaring av A. På en viss månhet om sina rättigheter tyder en anmälan mot A. för att ha lålit lik stå obegravna, innan överenskommelse om likstol träffats. Med anledning av denna anmälan fick A, (DPr. 1753 11/4) mottaga föreställningar och ålades att icke med onödigt uppskov hindra de dödas jordfästning under vad förebärande det vara månde, Ðsom icke med fullgiltigt skäl bestyrkas kanÐ. Målet hänvisades till vederbörlig domstol, sedan A. ådagalagt icke så litet advokatorisk skicklighet. A:s verksamhet utmärktes av mycken drift och hans långa tjänstetid i pastoratet lämnade även administrativt mycket synbara resultat. Båda församlingarnas kyrkor nybyggdes och förskönades under hans tid, klockstapel vid moderkyrkan, och nya klockor anskaffades. I de verser, varmed vännen Israel Sven Wellin hedrade A:s begravning, karakteriseras han också i mindre konventionella ordalag än vanligt:

Han lopp ej bort, av uIven skrämd och såsom lejd, flyr, lämnar fåren. Nej, han dem följer tätt i spåren: Fast ondskan ropar: Straff och hämnd.

Fast avgrunds egit fosterbarn med spjut och sköld vill honom sarga, går han dock orädd mot de arga, med oskuld trotsar deras garn.

Han var en Guds och mänsko vän. som redligt talte, vad han tänkte. och sanning en i falskhet dränkte, fast han fick hån och spott igen. <<<<<<

MARRIAGE: 20 Aprilis Lystes första gången för Comministern uti Calmar wällärde h. Laurentis Aurelius jämte Jungfrun Magdalena Birgitta Bonge. Handelsman h. Joh: Bonge caverade.

Vigda d 6 maj 1723 av Magister Christian Joh Törning.