Knut Mauritz Andreas Knutsson, Godsägare

1815 - 1881  (65 år)

• Namn	Knut Mauritz Andreas Knutsson
  Suffix	Godsägare
  Född	25 Dec 1815
  Kön	Man
  Död	6 Mar 1881
  Person-ID	I2081	Familjen Rossi
  Senast ändrad	27 Apr 2022

  
  

  Far	Mathias Knutsson,   f. 22 Jul 1788,   d. 1836  (Ålder 47 år)
  Mor	Kristina Jonsdotter
  _MARRIED	N
  Familjens ID	F734	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	Brita Iversson,   f. 9 Jun 1825,   d. 22 Feb 1881  (Ålder 55 år)
  Gift	16 Jun 1847
  Barn	1. Cina Knutsson,   f. 25 Mar 1848,   d. Ja, datum okänt   2. Hilma Knutsson,   f. 28 Apr 1849,   d. Ja, datum okänt   3. Anna Knutsson, Författare,   f. 12 Feb 1851,   d. 3 Aug 1920  (Ålder 69 år)   4. Knut Knutsson, Grosshandlare,   f. 26 Nov 1857,   d. Ja, datum okänt   5. Svea Knutsson,   f. 4 Dec 1859,   d. Ja, datum okänt   6. Karl Knutsson
  Senast ändrad	27 Apr 2022
  Familjens ID	F739	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

• Noteringar

  I en avskrift av en släktkrönika finns följande noterat: "Han hade gott läshuvud, ovanligt lätt för att räkna och hade just passat för att studera, men han togs ur skolan, troligen just då han börjat få lust till kunskapen och intresse för ämnena och sattes vid mycket ung ålder (14 år) på Kilanda lantbruksskola, hvilken lärotid egentligen ingenting kostade, utan eleverna fingo under de första läroåren knoga för bara maten. Han skötte sig bra. EN silvermedalj, skänkt för flit och gott uppförande, bär vittne därom. Han har berättat att det lilla ...skrinet utdelades vid en uppvisning inför någon märklig person (med säkerhet Carl Johan). Endast två pojkar i hans klass var värdiga att mottaga den. Troligen av ekonomiska skäl måste han ägna sig åt en mera praktisk bana. Man valde bruksbanan och han kom till Lersjöfors bruk i Värmland och några år därefter till Rämens bruk (Tegne'rs). Några år därefter kom han till Torsby bruk, där han genom flit och sparsamhet kunde bli delägare i en grufva och lägga grunden till sin förmögenhet. Som han var strängt redlig vann han i hög grad sina husbönders förtroende och välvilja och Ekmännerna omtalades alltid av honom såsom kärnkarlar och vänner. Han, Mauritz, hade ett hetsigt nervöst lynne var sällskapligt anlagd, var intresserad av mångahand - kanske minst för landtbruk. I sin krafts dagar var han kommunalman dock såsom jag tror snarare af en slags pliktkänsla än böjelse."