Återfinns första gången i Fröneskruf 1/2, år 1669 till sammans med sin hustru.

Namn hämtat från kyrkoräkenskaper 1678,1680,1683, 1684, 1685, 1686, 1687, 1702

Är Börje i Fröneskruv Thores svärfar?

Utfattiga änkan Kirstin?

Äktenskapet var barnlöst. Arvsskifte skedde 9 april 1949. Hon hade i detaljerat testamente fördelat sin kvarlåtenskap på olika välgörande ändamål och till sin avlidne makes släktingar.

Älggatan 47

>>>>>>

Lars Aurelius, 1738-65. Född 1701 9/1 i Gullaskruv (varav namnet bildats, av lat. aurum 'guld') i Hälleberga socken; föräldrar: gårdsfogden på Gullaskruvs säteri Peter Larsson och Elisabeth Enselia (d. 1748 12/12 hos sonen i Fagerhult, 80 år gammal, inspektorsdotter från Ensebo i Målilla socken och syster till komm. i Gladhammar Jonas Enselius). Skol. i Kalmar 1713 16/5 student i Uppsala 1724 2/11 prv. 1727 24/11 till biskop Brauns adjunkt, komm. i Kalmar 1728 19/6, komm. i Dörby 1730, kh. här 1737 26/10, tilltr. följande år. Död i Fagerhult 1765 27/11.

A. tillhörde de icke så få pietistiska prästerna vid denna tid, och särskilt hans efterlämnade änka och barn intogo ett bemärkt rum i den Elfvingska väckelsen inom Fagerhult och Kråksmåla, där gården Mjöshult blev en samlingspunkt för de väckta (se Anders Elfving, e. o. prästmän). Under sin Kalmartidinvecklades A. i en långvarig rättegång med anledning av sin stränga kyrkotukt. Vid ett barndop hade A. som faddrar avvisat tullinspektoren Gustaf Fredrik Planck och madame Gallatz, såsom A. uppgav på grund därav att de icke på länge gått till Herrans heliga nattvard, i själva verket för all Planck, ehuru gift, stått i ett otillbörligrt förhållande, till en innan kvinna (DPr. 1730 9/2, 18/2). Den 6/3 föredrog A. en lång förklaring späckad med latinska juridiska citat; under sammanträdet upplystes att Planck lämnat orten, varför ärendet uppsköts. S. å. den 10/8 inkom Planck från Stockholm med begäran om en närmare förklaring av A.

På en viss månhet om sina rättigheter tyder en anmälan mot A. för att ha lålit lik stå obegravna, innan överenskommelse om likstol träffats. Med anledning av denna anmälan fick A, (DPr. 1753 11/4) mottaga föreställningar och ålades att icke med onödigt uppskov hindra de dödas jordfästning under vad förebärande det vara månde, Ðsom icke med fullgiltigt skäl bestyrkas kanÐ. Målet hänvisades till vederbörlig domstol, sedan A. ådagalagt icke så litet advokatorisk skicklighet.

A:s verksamhet utmärktes av mycken drift och hans långa tjänstetid i pastoratet lämnade även administrativt mycket synbara resultat. Båda församlingarnas kyrkor nybyggdes och förskönades under hans tid, klockstapel vid moderkyrkan, och nya klockor anskaffades.

I de verser, varmed vännen Israel Sven Wellin hedrade A:s begravning, karakteriseras han också i mindre konventionella ordalag än vanligt:

Han lopp ej bort, av uIven skrämd

och såsom lejd, flyr, lämnar fåren.

Nej, han dem följer tätt i spåren:

Fast ondskan ropar: Straff och hämnd.

Fast avgrunds egit fosterbarn

med spjut och sköld vill honom sarga,

går han dock orädd mot de arga,

med oskuld trotsar deras garn.

Han var en Guds och mänsko vän.

som redligt talte, vad han tänkte.

och sanning en i falskhet dränkte,

fast han fick hån och spott igen.

<<<<<<

MARRIAGE:

20 Aprilis Lystes första gången för Comministern uti Calmar wällärde h. Laurentis Aurelius jämte Jungfrun Magdalena Birgitta Bonge.

Handelsman h. Joh: Bonge caverade.

Vigda d 6 maj 1723 av Magister Christian Joh Törning.

KÄLLOR:

A Edestam, Karlstads stifts Herdaminnen 3:109

KÄLLOR:

C Sjöström: Vermlands Nation - Lunds universitet; 1791 sid 77.

1. Sven Månsson Rospigg, adlad Eketrä, † jan. 1626.

Föräldrar: Måns (Helgesson?) och Barbro Sigfridsdotter. Fogde över Linköpings län 1597—98, på Kungsbrogård (Ög.) 20 dec. 1597 samt i Gullbergs m. fl. härader 1597—1600; fogde på Stockholms slott 1601—07; befallningsman där 12 dec. 1604, i slottsloven 16 dec. s. å.; tillika fogde i Sollentuna m. fl. härader (Uppl. ) 1601—04 och 1607; jämväl befallningsman på Svartsjö 13 jan. 1606; häradshövding i Boberg jämte Godegårds bergslag med Tjällmo sn (Ög.) 1604—07, i Åkers och Värmdö skeppslag (Uppl.) nov. 1606 (ny fullm.11 juni 1613); adlad 1 april 1607; ståthållare på Stockholms slott 24 febr. 1608—12; generalfältproviantkommissarie 2 okt. 1612; kommissarie jämte Jöran Ulfsson (Snakenborg)j över Älvsborgs lösens uppbärande i Uppland 1613—14; biträdande ståthållare påKalmar slott och över dess län 2 jan. 1617 (intr. 14 april 1618); ståthållare på Viborg och Nyslott samt över dess län 10 jan. och 5 april 1620.

Gift, men hustruns namn är ej känt.

(Eketrä, Sven Månsson) rad 4 uppifrån tillägges:

Sven Månsson Eketrä gav till Värmdö kyrka en mässhake med Eketrä- och Klöfverskjöld-vapen. Att döma härav och av dopnamnet på Svens son Johan E. kan hans hustru ha varit dotter till häradshövding Johan Ottosson Klöfverblad, och syster till Erik Klöfverblad, senare adlad Klöfverskjöld. Jfr Sveriges kyrkor. Uppland, bd 1, s. 459.

Sven Månsson Rospigg har länge i litteraturen förväxlats med sin samtida namne frälsemannen Sven Månsson (Somme) till Västerby(holm) i Ög., som var hovjunkare och ryttmästare vid Östgöta ryttare samt användes i diplomatiska uppdrag i Polen. Den verklige Sven Månsson Rospigg var tydligen närmast bondson från Kimito sn (Finl.), där hans mor ägde skattehemmanet Påvalsby; jfr släktart. ovan. Namnet Rospigg tyder väl på, att E. på något sätt under sin uppväxt varit knuten till Roslagen. Han skriver sig själv så och ett hans ofrälse sigill (1600) visar initialerna S M R över en sköld med ett störtat ankare. E. är tidigast belagd i källorna 1597. Av ett brev till Hogenskild Bielke 23 jan. 1598 framgår, att E. var bekymrad för ställningstagandet mellan konungen och hertig Karl.

Sven tvangs dock snabbt över på hertigens sida. Denne gav i skrivelse 20 sept. 1598 honom och Nils Larsson order att broar skulle sprängas och bråtar anläggas på alla vägar, som förde från Stegeborg till Kalmar, för att hindra Sigismunds återresa. Enligt J. Messenius i Scondia samt efter honom Werwing greps E. av konungens knektar ochskulle blivit hängd, om ej Thure Bielke lagt sig ut för honom. Historien är icke källbelagd men har inre kriterier på att vara riktig. Hertigen hade 13 dec. 1597 befallt Sven Månsson att indraga gods från herr Thure, men Sven och andra fogdar synas ej ha förhastat sig härmed, vilket ju bör ha uppskattats av Bielke. Därtill finns en order av Sigismund, daterad Stegeborg den 17 sept. 1598, till Joen Larsson att tillfångataga fogden på Kungsbro Sven Månsson.

Att E. intog en alltmer betrodd ställning hos Karl IX framgår även av, att han satte sitt sigill under ständerdomen i Linköping 1600 och att han befordrades till fogde på Stockholms slott året därpå.

Än mer ryckte han fram, då han i början av 1608 blev ståthållare där. Efter tronskiftet 1611 blev E. liksom andra av Karl IX:s lågbördiga förtroendemän avlägsnad från huvudstadsförvaltningen. Man anställde t. o. m. en rättegång mot E. i samband med hans avgång 1612, varvid hans ämbetsgärning granskades inför kommunalt forum, på rådstugan, men i närvano även av herrar som Axel Oxenstierna.

Många klagomål riktades mot E., som begärde fortsatt handläggning av målet i borgrätten på slottet och snart lyckades fria sig. E. hade jämte Erik Jöransson Tegel deltagit i plundringen av husens efterlämnade och upphittade bohag samt blev Arnold Grot därför indragen i uppseendeväckande processen mellan Messenius och Tegel i saken. Sin andel av rovet fick E. lämna ifrån sig till N. Chesne-copherus.

E. tjänstgjorde efter avskedet från Stockholm som ståthållare i Kalmar och från 1620 i sitt gamla hemland Finland, där han satt på Nyslott.

Brev från E. finnas till hertig Karl, till konungen (Karl IX) och till Axel Oxenstierna; skrivelser från Karl IX till E. som ståthållare 1610—11 ingå i Strödda historiska handlingar, vol. 22 1/2, allt i Riksarkivet.

Källor: ovan anförda handskrifter samt Riksregistr., RA. — Samling af

instructioner för högre och Lägre tjenstemän vid landt-regeringen i Sverige och Finnland, utg. af C. G. Styffe (1852), s. 110; Svenska riksdagsakter, ser. 1, avd. 1: del 4, utg. gm T. Höjer o. L. Sjödin (1909—38). — J. A. Almquist,

Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 4 (1922—23); J. E. Alm-quist, Domsagor och häradshövdingar i Stockholms och Uppsala län (Person-hist. tidskr., 44, 1946); B. Hildebrand, Förväxlings- och identifieringsproblem.

1. Sven Månsson Rospigg, adlad Eketrä, och Sven Månsson (Somme) till Väs-terby (Personhist. tidskr., 46, 1948); S. Ljung, Erik Jöransson Tegel (1939); J. Messenius, Scondia illustrata, 8 (1702), s. 70; S. U. Palme, Sverige och Danmark 1596—1611 (1942); S. Tunberg, Sigismund och Sverige 1597—1598, 1 (1917) och 2 (1918), bl. a. s. 119, 126f.; F. Wernstedt, Ståthållaren Christoffer, Wernstedt 1542—1627 (1929); J. Werwing, Konung Sigismunds och konung Carl den IX:des historier, . . ., (1746); Överståthållarämbetet 1634 16/10

1934 (1934), s. 30 f. — Meddel. av doc. S. U. Palme.

BENGT HILDEBRAND.

Häradsfogden Sven Månsson adlades med namnet Eketrä 1 apr 1607, adliga ätten nr 137.

KÄLLA: Svenska Adelskalendern 1900, sid 141

Elgenstierna, sid 542, Tab 1.

Ätten Eketräs ursprung är höljt i ett mystiskt dunkel. Redan på 1600-talet fanns en tradition om Vasahärstamning återgiven i Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitetsbobliotek. Ett förhållande som varken nämns av Elgenstierna eller i Svensk biografiskt lexikon.

BIOGRAFI: Sven Månsson Rospigg

Ingick äktenskap med myntmästaren Anders Hansson änka.

Kort efter övertagandet av föräldrarnas del av Smeds inköper Sven även del återstående delen av godset. Sven sades vara född på moderns hemgård i Påvalsby. Men illasinnade pratmakare påstodo honom vara en bortkommen pojkvask av konungens broder, hertig Magnus av Östergötlands blod.

Magnus, Gustav Vasas andre son med Margareta Leijonhufvud, angreps vid 21 års ålder (1563) av periodisk sinnesjukdom. Han blev tidvis våldsam och hölls då inspärrad. Dessemellan var han jämförelsevis redig, godsint som få och stor musikälskare, sades det.

I slika fall är hädiskt byskvaller kanske trovärdigt. Sven hade lyckan med sig. Med tiden blev han konung Johans kammarpage (1584) och utnämndes till ståthållare på kungliga slott, t o m i Stockholm. Han utmärkte sig genom klarsynthet och god omdömesförmåga.

Efter Johans död vart han hertig Karls anhängare och deltager i inbördeskriget i slaget vid Stångebro (1598). Hans specialuppdrag är här hindrandet av Sigismunds återtåg genom förhuggningar och upprivandet av broar. Sigismunds utskickade utlista dock hans förehavanden, och han blev gripen kort därpå. Nu hade Svens saga helt visst varit all, om ståndrätten gjort processen kort och skickat honom till galgen som brukligt var. Men Ture Bielke, Sigismunds anhängare, räddade honom genom förbön.

Sven adlades vid Karls kröning i Uppsala 1/4 1607 och erhöll till vapen en vit sköld med tvenne grönskande ekträd samt mellan dem en röd taggig springande hund med framfötterna upp åt höger. Ätten kallas finsk adlig och introducerades i Sveriges riddarhus med namnet Eketrä.

Sven Månsson Eketrä till Påvalsby är ättens stamfader. Vid sin död i januari 1626 blev han begraven i Wärmdö kyrka. Han hade då varit ståthållare och landshövding på Viborgs slott och Nyslott samt ägde förutom Påvelsby-arvet även Svanvik på Wärmdö. Den 6/11 1608 erhöll han skattefrihet för Påvalsby.

KÄLLA: Släkt och Hävd.

Kommentarer hämtade från Släkt o Hävd.

Vad som kan tyda på att uppgiften i Palmskiöldska samlingen har fog för sig är dels namnet Eketrä som Sven Månsson fick när han adlades, dels det sigill med störtat ankare (vase?) han använde före adlandet. Gustav Vasas mödernessläkts vapen (Eka-ätten) med blått, rött och silver går igen i flera av de vapen senare Vasakungarnas illegitima avkomlingar förlänades med. För Sven Månsson var det själva namnet som fått heraldikern att skapa två ekar på ett silverfält och mellan dem en röd hund.

Sven Månssons barn får namn som anknyter till Vasaätten: Gustaf, Johan och Margareta. Däremot inte namn som Måns eller Helge som kunde anknyta till uppgivne fadern Måns Helgesson.

En forskare har spårat ladufogden Måns Helgesson till Kungsbro Gård i Östergötland där Sven Månsson senare satt (1590-talet) som fogde. I brev till Måns Helgesson framlyser kungens speciella intresse för gossen Svens uppfostran och utbildning, något som tolkas som att Johan III i själva verket var gossens biologiske far. Åren 1556-1563 residerade Johan på Åbo slott helt nära Kimito; under fem år tillsammans med en frilla Karin Hansdotter, som hösten 1561 giftes bort med en av Johans närmastemän. Ett år senare hösten 1562 gifte sig Johan med polskan Katarina Jagellonica, som snart flyttade in som husfru på Åbo slott.

Det är ett rimligt och troligt antagande att Johan under 1561-62 kan ha inlett ett förhållande med den på Kimito bosatta Barbro Sigfridsdotter, vilket resulterade i sonen Sven. Sven är sannolikt född 1562-63. Detta grundas på att han var drygt 30 när han gifte sig på 1590-talet och var drygt 60 när han dog 1626.

Man har inte kunnat finna någon Måns Helgesson i Kimito utan antagandet är att Johan arrangerade giftermålet mellan Barbro och Måns för att dölja sitt "snedsprång" i Åbo under den tid som friererna med polska Katarina Jagellonica pågick. Måns var ju Johans ladugårdsfogde svenska sidan. Måns och Barbro blev ett mycket välbärgat under resten av sin levnad.

Egen kommentar.

Indicierna för att Sven är en Vasa-ättling är starka. Något som också kan tilläggas är det faktum att denne till synes ganska enkle "bondson" under hela sitt liv är starkt knutet till kungafamiljen, dels genom Johans personliga intresse för pojkens uppväxt och utbildning, dels att Sven tidigt får höga poster bl a ståthållare på slottet i Stockholm, dels också att han adlas i samband med Karl IX:s kröning.

DISKUSSION: Av Torsten Berglund lördag den 13 mars 1999 - 18.53 i nättidningen Rötter/Anbytarforum

Som Kurt Edmansson påpekar så har frågan om Sven Månsson Eketräs ursprung behandlats i SoH 1989:1, s 68-70, av Nils Fredrik Beerståhl som svar på en tidigare införd fråga i SoH:s frågespalt. Beerståhls svar är en sammanställning av ett antal indicier som om man så vill skulle kunna tyda på ett samband mellan släkten Eketrä och Johan III. Några starka indicier redogör dock inte Beerståhl för, och grunden för det hela är en obevisbar uppgift i Palmskiöldska samlingen att Sven Månsson skulle ha varit son till hertig Magnus (Om Palmskiöldska samlingen, se Olof Cronbergs artikel i Släktforskarnas årsbok 1998, s 147ff). Några uppgifter i genealogiska eller andra handlingar om att Sven Månsson skulle ha varit son till Johan III finns inte, utan hypotesen om att Johan III var fadern, är ett försök av sentida släktforskare att anpassa uppgiften om Vasahärkomst hos Palmskiöld till det faktum att Sven Månsson Eketräs föräldrar Måns Helgesson och Barbro Sigfridsdotter ägde jord i Kimito sn nära Åbo och att Johan som hertig residerade på Åbo slott 1556-63, vid den tid som Sven Månsson av dessa släktforskare antas ha varit född.

De "indicier" som Beerståhl redovisar är: likheter i färgsättningen av ätten Eketräs vapen och Ekaättens vapen (Johan III farmors släkt), d v s blått, silver och rött som för övrigt är mycket vanliga färger i heraldiska vapen, att namnet Eketrä skulle anspela på Ekaätten, vilket dock är en anakronistisk feltanke eftersom medlemmarna av den på 1520-talet utdöda frälsesläkten aldrig använt släktnamnet "Ekaätten", utan först senare tiders genealoger tillskrivitsäkten detta namn efter gården Eka som var sätesgård för några av denna släkts medlemmar, att Sven Månssons sigill före adlandet (störtat ankare)skulle likna vasakärven, att tre av de sex till namnen kända barnen till Sven Månsson hette Gustav, Johan och Margareta, namn som finns i Vasaätten, men som faktiskt också tillhör tidens vanligaste namn, att namnen Måns och Helge inte finns bland Sven Månssons kända barn, vilket dock inte utesluter möjligheten att han haft fler barn som inte uppnått vuxen ålder och vars namn vi därför ej känner (se för övrigt den pågående diskussionen om s k "bunden namngivning"!), och slutligen att Johan III i ett brev till Sven Månssons far Måns Helgesson (som bl a var ladufogde på Kungsbro i Östergötland) omnämner Svens uppfostran och utbildning, vilket knappast behöver bero på särskild omsorg om Sven personligen utan är ett typiskt exempel från en tid där sönerna till kronans tjänare utgjorde en viktig bas för rekryteringen av nya tjänstemän i den framväxande förvaltnigen under Vasakungarna och att det därför låg i kronans intresse att dessa fick rätt utbildning genom att bl a "praktisera" inom förvaltnigen.

Jag kan inte se att någon av dessa "indicier" skulle väga särskilt tungt. På Martin Casteruds fråga om indicierna som Beerståhl redogör för är tillräckliga för att göra en "koppling" mellan Sven Månsson Eketrä och Johan III i en antavla, så är svaret nej! Indicerna utgör inga bevis för släktskap och inga fakta presenteras som visar att Måns Helgesson inte var far till Sven Månsson. Att Sven Månsson skulle vara son till Johan III är en hypotes, och skall behandlas som en sådan tills eventuella bevis för en sådan filiation påträffas. Tilläggas kan att i Släktforskarförbundets skriftserie Svenska Antavlor nr 5/1997, antavla nr 233 "Anor från Kinda härad" (s 234 o 237) har författaren Bosse Lindwall valt att inte alls nämna spekulationerna om Eketräs Vasahärstamning.

1650

"Detta år utsågs Töres Svensson till gästgivare i Illberg. Töres Svensson var en avskedad kapten vid Närke-Värmlands infanteri regemente. Han var gift med Malin Eriksdotter som var dotter till länsmannen Erik Jonsson i Illberg. Töres Svensson hade blivit antagen som soldat 1614 och sedan raskt befordrats inom regementet. Han deltog i åtskilliga stridshandlingar under 30-åriga kriget och blev hela 27 gånger skadad av hugg eller kulor. Skadorna hade gjort honom delvis förlamad. Därför skrev han 1639 ett brev tilldrottning Kristina och bad att få behålla hemmanet Halsmo i Kil för sin hustru och barns försörjning. Detta beviljades av drottning Kristina i ett svarsbrev i mars 1639.

Med kaptens grad tog Töres Svenssons militära bana slut då han fick avsked år 1650. Han hade redan Halsmo för sin och familjens försörjning under kvarvarande livstid. I samband med avskedet tilldelades han även Illberg där han utsågs till gästgivare. Töres Svensson hann bara driva gästgiveriet i fyra år innan han lämnade jordelivet.Med kaptens grad tog Töres Svenssons militära bana slut då han fick avsked år 1650. Han hade redan Halsmo för sin och familjens försörjning under kvarvarande livstid. I samband med avskedet tilldelades han även Illberg där han utsågs till gästgivare. Töres Svensson hann bara driva gästgiveriet i fyra år innan han lämnade jordelivet."

/Anders Möller, Värmlandsrötter

19200109-4511 Andersson, Gustaf Sigurd

N Vallg 2

211 25 Malmö

Död 21/4 1992.

Kyrkobokförd (1983) i Sankt Petri, Malmö kn, Malmöhus län. Mantalsskriven (1983) på samma ort.

Född 9/1 1920 i Malmö Sankt Petri (Skåne, f d Malmöhus län).

Ogift man.

--------------

Kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2000: Sankt Petri, Malmö kn, Skåne län

Födelseförsamling i källan: S:T PETRI (Malmöhus län)

Källor: SPAR 92, RTB 92

Ur dödboken:

Dom: 6:p Trin: Peder Jönsson af Eeköen, föd ibidem. Pat: Jöns Pärson. Mat: Swenborg Lassdotter. Uxorem duxit Inger Jonsdotter. In Conjugio - 61. ann: Lib: 13. qvorum 9. superstites. Vir Diver, sed erga Ministerium parum gratus. dödde den 13. Julii. aetat: 88: ann: L: S: Ad occidentalem Templi plagam.

Födelseuppgifterna går ej att bekräfta. Dödboken; Sept 16 "Commenderade Husaren Gustaf Sallées dotter Märta, 2 år, bröstfeber". Förväxling med Märta född nov.1812 som dog några dagar gammal.
Även denna Märta blev troligen bara något år gammal och inte två år som det står.

Angiven som Betjänten Ekfeldt i 1787 års mantalslängd

Ur födelseboken:

Anders Staffansson oh h Brita Olofsdotters son i Åsjögle föddes d 11 febr om morgonen oh döptes d 17 Ejurdem. Vittne: Staffan Danielsson.

KÄLLOR:

Födelsebok Virserum 1760, C:2/5.

Husförhörslängd Virserum 1788-1790, AI:1/3 sid 54.

Husförhörslängd Virserum 1791-1796, AI:2/3 sid 70.

Antecknad avliden i arvsskiftesprotokoll efter Elsa Nyman, f Åkesson.

Här anges också förekomsten av en dotter Anna P (?), som en av de i testamentet arvsberättigade. Längre fram i protokollet anges namnet till Anna Lovisa Persson, som är Anna Christinas dotter.

Arbetade som dräng på gården Annetorp Hyllie (Limhamn) när han kom från Färingtofta 1843. År 1844 flyttade han till Östra Förstaden Malmö, 1848 till Nr 2 vid Schougens bro Ö.F. Carl W. står som husägare efter svärfaderns död. Svärmodern Elna står som 1:sta namn på nr 2 Ö.F. under många år till sin död 1872.

Ur födelseboken:

"October 26 föddes och den 31 ejusdem döptes pigan Johanna Svensdotters son Carl Wilhelm i Hallarehuset. Frelseåboen Sven Månssons hustru Boel Nilsdotter Rögnaröd bar barnet. Faddrar vor drengarna Pehr Rasmusson och Lars Rasmusson i Djupadal. Modern 29 år."

Ur vigselboken:

"Söndagen d 1 october 1848 lystes 1.gg för drängen Carl Wilhelm Göransson på nr 132 född 1819 och pigan Cecilia Knutsson på nr 2 Ö F född 1826. Till Cecilia Knutssons giftermål med drg Carl W Göransson lämnar jag å hennes moders vägnar, såsom befullmäktigad giftoman härmed mitt samtycke och försäkrar att intet släktskap hindrar dessa personer att träda i äktenskap med varandra. Malmö den 29 sept 1848."

Ur dödboken:

 "Dog den 10 apr och begravd den 15 apr, husegaren Carl Wilhelm Göransson 65 år 5 mån 15 dgr gammal. Akut lunginflammation."

KÄLLA: Tapani Rossi, Malmö o Höör

Carl Gunnar Cederholm, Malmö 1999.

Att Karl Nordgren skulle vara Ainas far, styrks av Elnas syster, som Aina frågat en gång.

Dessutom har Aina, enlig födelseboken, döpts till Elvira, efter Karls mor, men detta har senare ändrats av Elna.

Brodern Gösta och en nämndeman från Gullaskruv var i Tiveden efter Karls död, för bouppteckning.

Vidare finns genetiska indicier så som att både Aina och Ingegerd har bruna ögon och mörkt hår. Karl Nordgren och hans bröder skall ha varit väldigt mörka med bruna ögon och mörkt hår.

Karl var aldrig gift och fick inte heller några fler barn.

Elna har aldrig pratat om sina barns far. Aina har berättat att det funnits ett kort på en byrå, när Elna bodde i Alstermo. På bilden fanns en lång och mörk man. Vidare hade Elna bilder i sina album på en lång och mörk man, men när Elna gått bort och Aina och Gösta gick igenom Elnas saker, var albumen rensade på många bilder.

Aina har vid flera tillfällen frågat sin mor om vem som är hennes far, men Elna har alltid undvikit frågan och sagt att han inte varit värd att prata om.

Även Ainas brorsdotter har frågat om sin farfar, men inte heller hon har fått något svar.

Både Aina och jag själv (Pekka) har försökt få kontakt med en bror till Karl som hetre Axel Nordgren och bor i Orrefors, men det är ingen som svar i telefonen. Möjligen har han fått flytta in på något sjukhem.

Vid kontaktat med KG Nordgren på Lidingö, 2004, fick vi bilder på Karls föräldrar, men inga besked om släktskap.

DNA-test från 4 januari 2021 bekräftar släktskap med Ola Nordgren, son till Karl Nordgrens bror Fritz Nordgren, samt med ett barnbarn till Carl Oscar Branzell, bror till Ida Branzell.

Skogsförman

Ängsbacka, Olofstorp, Undenäs sn

SCB H1AA:387  1940 sida 75

1950

Granvik, Björkhagen, Undenäs

Båda boende i Flyebo vid vigseln

Båtsman nr 102 vid Smålands båtsmanskompani

Antagen 13:e mars 1809, 20 år gammal

Avsked 20 sep 1811

Ur vigselboken

Ordinarie Båtsmannen Johannes Gillman ifrån Siggehovfra och pigan Brita Kajsa Johansdr ibm vigde d 12 april.

Ur dödboken

Johannes Gillman arbetskarl i Mölstad, gift, 40 år, hetsig feber.

Det är inte Peter Abrahams son Jonas från Fälle

KÄLLOR:

Vigselbok Mönsterås 1809, C:5/7 sid 571.

Dödbok Mönsterås 1826, C:6/6.

Baserat på efternamn och barnens lika namn så verkar det troligt att Johan är bror till rådman Zachris Isaksson Bonge, Abraham Isaksson Bonge, Margareta Isacsdotter Bonge, Brita Isacsdotter Bonge, Isac Isacsson Bonge och Henrich Isacsson Bonge. Alla från Uleåborg.

Något avgörande bevis finns inte men alla män var någon form av handlare. Zachris äge fartyg och representerade Uleåborg vid nationalförsamlingen i Stockholm 1710. Johan kan mycket väl åkt med "brodern" och bosatt sig i Stockholm runt 1700.

barn 4 sep 1710 v90669.b129.s249

son 24 jun 1723

Storkyrkoförsamlingen (A, AB) AI:3 (1724-1728) Bild 36 / sid 65 (AID: v90437.b36.s65, NAD: SE/SSA/0016)

DÖDE:

Handelsmannen h. Johan Bonge Isacsson vid Östra Långgatan Öst. Qvart.

KÄLLOR:

Dödbok Stockholm Storkyrkoförsamling, FIa:1/3.

Boende i Ulvashult, Kråksmåla 1830

Christina flyttade til Fliseryd 18 feb 1870. Barnen föddes 1872 hos föräldrarna i Högsby.

Därefter flyttade hon tillbaka till Fliseryd och arbetade där till 30 okt 1874, då hon flyttade till Kråkeryd i Målilla. I Målilla stannade hon till 21 nov 1877. Hon flyttade tillbaka till sina föräldrar i Högsby. Den 14 nov 1880 kom hon till Fröjdekulla i Döderhult. En notis i Döderhult hfl. anger att "Barnet vårdas hos dess morföräldrar".

Hon flyttade tillbaka till Högsby den 21 okt 1881 och arbetade som piga hos Brukare Henrik Persson. Den 26 okt 1882 flyttade hon till Fliseryd igen, och arbetade hos kyrkvärden August Larsson. Den 3 nov 1883 var hon tillbaka hos sin föräldrar igen, och den 28 nov 1884 flyttade hon åter igen till Fliseryd.

Gift 26 december 1883 och flytt till den nya makens hem i Fliseryd, Skärshult 15 maj 1884, tillbaka till Högsby 23 september 1884.

I husförhörslängden AI:8B står Christina upptagen bland de försvarslösa, eftersom hon fött utomäktenskapliga barn.

Någon gång mellan 1874-1877 har dottern Selma fått efternamnet Gustafsdotter.

Högsby AI:30 (1881-1890) Bild 104 / Sida 1057

Högsby AI:30 (1881-1890) Bild 116 / Sida 1069

Högsby AI:35 (1891-1900) Bild 37 / sid 893

Högsby AIIa:8 (1910-1920) Bild 42 / Sida 1086

Högsby AIIa:12 (1921-1930) Bild 81 / sid 1095

DÖDE:

Brita Cajsa Gillman inhyses enka och fattighjon, mölstad 65 år, hetsig feber.

KÄLLOR:

Dödbok Mönsterås 1847, C:7/5 sid 223.

Husförhörslängd Mönsterås 1833-1846, AI:6A/6 sid 276.

DÖDE:

Död i feber.

KÄLLOR:

Dödbok Älghult 1809, CI:4/3 sid 201.

DÖDE:

Handelsmannen h. Johan Bonges hustru vid Östra Långgatan. Östra qvart No 15.

KÄLLOR:

Dödbok Stockholm Storkyrkoförsamling, FIa:1/2.

Detta är inte Nils Jonsson född 1715 i Brännebol, den Nils gifter sig med Annica Carlsdotter från Gjöshult, 1749 och bosätter sig i Hohult Norregård.

Älghult (G) AI:1 (1747-1759) Bild 45 / sid 35 (AID: v21491.b45.s35, NAD: SE/VALA/00469)

Älghult (G) AI:1 (1747-1759) Bild 232 / sid 222 (AID: v21491.b232.s222, NAD: SE/VALA/00469)

Enligt AI:1 sid 226 Hohult mellangård, så är Nils 20 år äldre än sin hustrum.

KÄLLOR:

Vigselbok Älghult 1733, CI:2/1 sid 15.

Dopvittnen var Adolf Fredrik och Emilia Sofia Andersson, Villköl mellangård

Utflyttad 1973-06-04 från Hälleberga till Lessebo. Uppg fr past.exp Hälleberga.

Adresser:

Doktor Sandbergs Gata 16B, 2:a våningen

Doktor Sandbergs Gata 4A, 1:a våningen

Hornsgatan 31, 1:a våningen

Dopvittnen: Jungfru Anna Greta Aqvilonia, Nils Olsson Eskeröd och ryttaren Jöns Blom Glimåkra.

Dorothea blir under tiden i Järpås, gravid och flyttar hem till Virserum för att föda barnet. Ganska tätt efter födseln återvänder hon till Järpås och bor där tills hon gifter sig 1822.

FÖDDE:

Vittnen: Måns Jonsson i V:hult, drängen Jan Danielsson i Ramsebo, Mamsell Brita Magdalena Hörn, Hustrun Anna Jonsdotter i Ramsebo

Drev en korgfabrik i Pommern, Tyskland. Fick 2 pojkar som dog i lungsot.

Kallades även för Mickla-Nisse. 

(Berättat av Barbro Johansson)

BIRTH:

Ur födelsebok Härlunda 1862

Nils, Olof Svensson Torpare, Ingrid Svensdr, Ulriksmåla (sid 223) Ingvar Håkansson, h Bengta Carlsdotter fr. Ulriksmåla...........

DEATH:

Död i lunginflamation.

Efter makens död flyttar B.C år 1801, med sonen Lars Anders till Ramnäs i Västmanland.

Oklart om hon verkligen flyttar med sonens familj till Vedevåg 1804 eller om hon flyttar till dottern i Virserum.

I husförhörslängder har Brita fått efternamnet Aurell.

Ur födelseboken:

VIII - Brita Catharina - L Aurelius

....Major Rothlieb
....Joh: Braunerhielm
fru B....Schröder
fru öfversteliuten: von Essen
fröken Anna Reg: Rothlieb

Ur dödboken:

Brita Cajsa Aurelia

Enka efter Bruksinspektoren Isac Hörn och doter af kyrkoherden Lars Aurelius i Fagerhult född 1731 d 8 aug i Fagerhult hitflyttad år 1805. Begrofs d. 20 januari.
Åldrad,Enka, 77 1/3

KÄLLOR:

Husförhöslängd Virserum 1806-1810, AI:4a/3 sid 78.

Efterlämnade 243.50 i tillgångar varav kreatur 200:- och 94.84 i skulder.

KÄLLOR:

Husförhörslängd Högsby 1839-48, AI:10 sid 129

Husförhörslängd Högsby 1848-54, AI:12 sid 161

Husförhörslängd Högsby 1854-60, AI:14 sid 651

Husförhörslängd Högsby 1861-70, AI:18 sid 1001

Husförhörslängd Högsby 1871-80, AI:24/4 sid 939

Födelsebok Högsby 1816, CI:4/4

Enligt hfl AI:3 dör Jonas någon gång efter 1803. I dödboken finns bara en Jonas Jonsson som dör i Gränö men åldern är angiven till 50 år.

Jonas ålder borde vara ca 76 år vid dödsfallet.

Enligt mantalslängderna så flyttar en Anna född 1813 in på Holmåkra 1829, tillsammans med Hans. De finns bor här åtminstånde till 1839 då mantalslängderna slutar.

1884:"Åboenkan i Björketorp, Skräddaregården, Anna Nilsdotter, 65 år, enka. Kräfta."

Ewert Wahlberg, Strängnäs, för ett register över soldaterna i Sörmlands regemente och vid kontakt med honom sept 1995 framkommer att Hallström är född i Södermanland år 1753. Orten inte klart angiven, och han anställes den 25 maj 1774 på rote 463 Hallbro, Årdala socken, (se namnet Hallbro som grund för Hallström)tillSörmlands regemente Västerrekna kompani. Han var s k fotsoldat. Redan 6/12 1778 får han transport till rote 454 i Malsta, Forssa socken och är fortfarande i tjänst 1783, därefter finns inte någon notering. Efterföljande soldat på roten dog redan 1791, vilket tyder på att Hallström själv dött eller försvunnit tidigare. Det mest troliga är att han var med i Finland under 1788-1790 års krig med Ryssland. Det är okänt om han dött av blessyrer eller av den så förhärjande fältsjukan.

Född i Åsane i Örs socken (sydväst om Mellerud). 1804 flyttar Brita till Äspesäter i Qvantenburg rote, Bolstad församling och blir piga hos Johan Gustafsson. Året efter flyttar hon till grannbyn Tillhagen och blir piga hos Joen Nyström.

Brita gifter sig och bosätter sig i Tormansbolstorp 1806. Tormansbolstorp låg mellan Äspesäter och Bredgården och är idag åkermark.

Uppgift om döddatum hittas endast i [Bolstad (P) AI:9 Husförhörslängd (1824-1828)]

Född med namnet Carl, dopvittnen var Erik Andersson o h Maja L Eriksdotter

Gick på Hunnebergs Skogsskola 1885 (uppgift från Karl-Gustav Nordgren, Stockholm bekräftas i Bolstad hfl)

Flyttade till Varnums församling, S, 28 december 1886, skriven och boende vid Östanvik, Gustafsvik, samt vid Udden, Varnum.

Anges då heta Karl Johannesson Norgren. Efternamnet Johannesson synes vara mera rätt eftersom fadern hette Johannes. Han kallade sig Johansson tillsammans med Norgren, på senare tid i stället Nordgren.

Bodde i Lenhovda, G 1907, skogvaktare på Säfsjö Säteri.

Bodde 1910 i Fröneskruv, Hälleberga.

Senare boende Barkeström, Hälleberga

Anges i vigselboken 1932 heta Karl Nordgren, skogvaktare, änkling, Kleftetorp Hälleberga

Har efternamnet Nordgren även i dödboken

KÄLLOR:

Utflyttningslängd Bolstad, 1886, B:4/6 nr 180.

Husförhörslängd Varnum, 1891-1895, AI:31/3 sid 424, 436 och 465.

Församlingsbok Hälleberga 1920, sid 12.

FÖDD: I Födelse-Dopboken Huaröd 1730-1767 C:2 45733 fanns följande text:

"Anno 1731 den 30 januarij födes et ägta drengbarn på No 2 Gresma södergård af Nils Auqvilonius och hustrun Brijtta Hijsing, den 2 februarij buret till döpelsen af Madame Anna Stina Möller.. Gresma och kallat Johan. Vittne där till Måns Jonsson i Gresma hustr Ingiär Carlsdtr i Huarÿd."

Uppges vara svärson och brorson till klockaren Elias Aquilon i Önnestad.

Enligt Nils Jönssons bok:

"Bland präster, bönder och gärningsmän i en gammal göingesocken" sid 30 påstås Christian Aquilon vara fadern till klockaren Johan. Det är inte korrekt. Johans dopnotis har inte återfunnits i Önnestad eller i Kropp där Christian finner sin hustru. Efter omfattande efterforskning framkommer den i Huaröd, varvid Christian helt kan uteslutas. Istället är det den orolige och ofta flyttande Nils Aquilon som är fadern, varvid åtskilliga pusselbitar faller på plats.

Innan det avgörande beviset - födelsenotisen fr Huaröd - fanns ett antal starka indicier som pekade på att Fredrik AQ:s son inspektorn Nils A är fader till klockaren och f d skrivaren Johan.

1. Namnet Johan förekommer ofta i Eketräsläkten och kan också vara en hedersbetygelse till Nilsþ([avlidne ?] bror Johan).

2. Ålderskillnaden mellan far - son - sonson är rimliga, födda 167(7) - 1703 - 1731.

3. Att klockare Johans hustru är en Aquilon är belagt. Johans dödsnotis anger att han : "warit gift med sin faders Cousin Margareta Christina Aquilonia".

4. Johan namnger sin första son Carl Fredrik bl a efter farfar. Johans mor heter Birgitta - ett namn som återkommer hos Brigita Sofia, Nils heter ju fadern, Elias heter svärfar.

5. Farfar Fredrik hade kvalificerade läs- och skrivkunskaper. Fadern Nils är även han en skriflärd som också upprätthåller offentliga uppdrag. Johan blev först gårdsskrivare på Mölleröd och sedan på Ingelstad Kongsgård. Han antecknas också som "taffeltäckare" eller uppassare vid första sonens dop.

Vid en dop i Önnestad den 25 mars 1756 finns som vittne bl a dels Anna Elsabeth Aqvilonius och dels Johan Aqvilon. Detta måste vara Elias dotter samt hennes syster Margareta Christinas man Johan.

Det är frågan om Johan lärde till klockare av svärfar Elias kanske redan som ung pojke. Elias upprätthöll tjänsten under många år och i väntan på vakansen fick den skrivkunnige Johan försörja sig med olika skrivararbeten på annat håll till 1767 då Elias definitivt slutat spela.

Äktenskap: År 1752 finns antecknat"7 februari vidges gårdsskrifvaren vid Ingelstad Kongsgård Johan Aqvilon & Margaretha Christina Aqvilonia i Önnestad..."

DÖD: Om Johan Aquilon står det i dödsnotisen 1779 följande: "den 8 oktober skedde jordfästning på gifte klockaren Johan Aquilon i Önestad som begrofs i kyrkan,warit gift med sin faders Cousin Margareta Christina Aquilonia och haft med henne barn ... , dödde af twinsot den 7 oct. 49 år gammal."

Bouppteckning 1/12 1779 (1777-79:91) Landsarkivet LUND, ger upplysningen att "aflidne klockaren Johan Aqvilon i Önestad som med döden afled den 30de sistlidne september och efter sig lemnadt dels Änkan Margareta Christina Aqvilon, ..... 4 söner och en dotter": Carl Fredrik 29 år, Brigita Sophia 20 år, Nils Petter 18 år, Elias Gustaf 10 år och Christian 6 år.

FÖDDE:

Bönedagen d: 15 maj döptes Ingeman Olssons son Måns af Tommaboda.

VIGDE:

Dom p Nativ wigdes dr och hemmanstillträdaren Måns Ingemansson af Tommaboda med pigan Ingebor Ingemansd af Böglarehult.

DÖDE:

Inh. enkl Måns Ingemansson i Böglarehult begr. Domin 2p Epiphan. Bröstfeber.

KÄLLOR:

Födelsebok Örkened 1743, C:1/2 sid 58 no 9.

Vigselbok Örkened 1770, C:1/4 sid 142 no 6.

Dödbok Örkened 1812, C:3/2.

Husförhörslängd Örkened 1772-1783, AI:1/1 sid 33.

Husförhörslängd Örkened 1785-1795, AI:3/2 sid 61.

Husförhörslängd Örkened 1800-1805, AI:5/2 (Böglarehult).

FÖDDE:

Barnet Britta från ... 26 juni döpt 27.

Föräldrar Hans Jacobsson och hustru Lena Andersdotter. Testes Jon Andersson ...., Maria Jonsotter....

KÄLLOR:

Födelsebok Tösse 1766, C:3/1 sid 51.

FÖDDE:

Dom Oculi döptes nämndemannens son Måns af Böglarehult.

DÖDE:

Inh enklingen Måns Jepsson i Tranatorpet begr. Domin Qvasim. geniti. 72 år af ålder.

KÄLLOR:

Husförhörslängd Örkened 1772-1783, AI:1/2 sid 42 (Tranatorp).

Husförhörslängd Örkened 1785-1795, AI:3/2 sid 71.

Husförhörslängd Örkened 1800-1805, AI:5/2 (Tranatorp).

Husförhörslängd Örkened 1810-1813, AI:7/2 (Tranatorp).

FÖDDE:

Hanebohl, anders Johanssons och hustrun Britta Ekenbergers son född d 25 mars döpt d 28.

Vittne Lars Bergström, nämndeman Olof Jämbergland, madame Brita Rifell, madame Greta Grund.

.

KÄLLOR:

Födelsebok Tösse 1755, C:2/3 sid 293.

Husförhörslängd Tösse 1797-1801, AI:5/2 sid 43.

FÖDDE:

Ur födelsebok.

NILS f. Peter Nilsson m. Stina Hemmingsdotter i Balebo (20 år). vittnen nämndem Nils Persson i Skrufshult dr. Nils Larsson i Balebo pig Cajsa Nilsdotter i Skrufshult pig Lena Hemmingsdotter i Balebo.

VIGDE:

Torp.dr. Nils Petersson Forsaryd pig. Lena Nilsdotter Lillsjödal.

KÄLLOR:

Födelsebok Högsby 1787, CI:4/2 sid 76.

Vigselbok Högsby 1812, CI:3/4 sid 335.

Födded "oäkta" av Jonsdotter, Anna Cajsa piga, fader målaren A F Branzell.
Dopvittnen: Hustrun Anna Lovisa Petersson Kajsa Maja Andersson.

Födelseår 1810 anges i Kråksmåla, Högsby (H) AI:10 och Högsby (H) AI:12
Ingen uppgift om exakt datum eller plats

I Högsby (H) AI:18 är däremot 1810 överstruket och ändrat till 1804

och även i Högsby (H) AI:15 är året angivet till 1804

I båda anges datumet till 30 aug 1804 och födelseort Högsby

Högsby (H) AI:18 anger även "uppehåller sig i Mönsterås sedan maj 1862". Det skulle då vara hos dottern Anna Christina.

Födelseboken anger oäkta barn, moder okänd Skrifves såsom fosterbarn hos Plåtslag. Hagman.

Dopvittnen: Dekorationsmålaren Gustaf Johansson och hans hustru Anna Åkesson.

Hade efternamnet Tynell redan 1891. Kan det vara prästen Lars Tynell som gett henne det?
Efter flytten till Skurp har hon även efternamnet Linde, och i samband med att hon flyttar till Markaryd och gifter sig försvinner Tynell.

Senare fosterbarn hos Catharina Maria Nyman

Antecknad i arvsskiftesprotokoll efter Elsa Nyman f Åkesson. Hon fick del av arv i efter farbrodern Johan Nyman.

föddes i Lund och i Födelse- och dopbok står föräldrar okänd. Fadern hade godkänt faderskapet men Annas mor förstörde dessa papper innan det fördes in i kyrkböckerna.
Att fadern betalade ett visst underhåll styrks av brevväxling mellan honom och modern.
Anna skrev som fosterbarn hos plåtslagare Hagman i Lund. Hon döptes den 3 februari 1890 och faddrar var dekorationsmålare Gustaf Johansson och hans hustru Anna född Åkesson. Anna kom därefter till en fosterfamilj vid namn Tynell.

Vid 2 års ålder kom Anna till sin moster Marie (Maria) Nyman, som Anna under alla år kallade Faster Marie. Marie hade besökt henne i Lund och sett atthon for illa, Anna led bland annat av engelska sjukan på grund av näringsbrist.
Att Marie tog till sig sin systers barn sågs inte med blida ögon av systrarna Nymans mor. Hon meddelade brevleds till Marie att om hon hade lilla Anna hos sig lämpade det sig inte att de kom till henne över julen.  När brodern Gustaf kom hem till modern och fick klart för sig att inte systern Marie och lilla Anna var välkomna till jul sa han att om det inte skickas iväg en vagn för att hämta Marie och Anna så skulle han åka därifrån. En vagn skickades iväg och Marie och Anna kom.

Anna hade det mycket bra hos Marie Nyman, som hade det gott ställt. Marie hade en fastighet i Skurup med odlingsmöjlighet och uthyrningsdel.

Anna fick vid åtta års ålder ett piano och gick och lärde sig spela hos kantor Rosenberg, som också undervisade sin bror Hilding Rosenberg. När kantorn hade lärt dem båda vad han kunde tyckte han de skulle följas åt till Stockholm för fortsatta musikstudier. Anna blev kvar i Skurup medan Hilding for iväg.

1902, vid 12 års ålder, fick Anna en cykel. Den hade träfäljar.

Anna Linde konfirmerades 1905 i Skurups kyrka av kyrkoherde A. Kjellander. Med honom hade hon samtal om hennes mors handlande kring faderskapet och han sa till henne att ”det var mycket orätt gjort”.

Efter folkskolan i Skurup gick Anna på Tekla Åbergs flickskola i Malmö. Hon gick ut med fina betyg bland annat stort A i franska och drömd om att åka till Frankrike men fick ”nej” från Marie som fick medhåll av doktorn som tyckte Anna var klen.
1911 gjorde hon dock sin livs resa. Hon följde med sin morbror Gustaf, hans fru och son, till Karlsbad och Berlin. Hon berättade för sina barnbarn om hur hon fick se den sista kejsaren komma åka på Unter den Linden, paradgatan i Berlin.
Efter studier och pianostudier tog Anna emot pianoelever och hon började arbeta på Skånskabanken i Skurup och var där i ca 3 år tills banken lades ner. Därefter arbetade hon i Lundgrens affär samtidigt som hon läste med deras dotter Greta, som hade en lätt utvecklingsstörning.

Parallellt med sitt dagarbete arbetade hon som biografpianist någon kväll i veckan, hon spelade piano samtidigt som stumfilmen visades.

En kväll tidig vår 1922, då de hade visat ”Körkarlen” och Anna spelat efter beställda noter som speciellt komponerade för denna film, kom hon hem och fann sin fostermor och moster död. Faster Marie testamenterade sin kvarlåtenskap till Anna.

Efter Faster Maries död erbjöd sig hennes riktiga mor, Anna Kristina, att komma och bo hos henne och hjälpa henne med hushållet. Anna tackade nej med orden ”Hade jag ingen mor när jag var liten och behövde en, behöver jag ingen mor nu”.
Vid denna tid hade Marie sålt sin fastighet och hyrde en lägenhet tillsammans med Anna hos Sjösten. På Sjöstens stenhuggeri arbetade en driftig stenhuggare som kom från Blekinge men arbetat på olika platser bland annat i Danmark innan han kom till Skurup. Tycke uppstod mellan Anna och denna stenhuggare, Henry Persson.

De gifte sig Karlshamn 1926 och Henrys faster Hanna bjöd på bröllopsmiddag, till Annas besvikelse bjöd hon på ärtsoppa. Paret flyttade till Markaryd där Henry tagit över ett stenhuggeri, som blev Markaryds stenhuggeri. De hyrde först men byggde sedan ett hus som fick namnet Louisero. Maken var mycket aktiv i Markaryds köping bland annat som kommunstyrelsens ordförande och nämndeman.

Paret fick två söner Arne och Gunnar.
Annas tar hand om familj, hem, trädgård. Hon tycker om att spela piano och handarbeta. Hon fortsätter också att ta emot pianoelever.

Hon besöker sin mor tillsammans med sin familj vid några tillfällen men har inte på något sätt någon god kontakt med sin mor. Modern testamenterar sin kvarlåtenskap till sin brorsdotter Lisa Anderberg.

När Annas ingifta moster Elsa Nyman dör finns hon med i hennes uppräknande över sin mans släktingar som skall ärva henne. Anna har svårt att styrka sitt släktskap och här delar också släkten upp sig i vilka som ser henne som berättigad till arv och de som inte instämmer i detta. Frågan kommer också upp varför hon inte upptagits som dödsbodelägare efter sin mor. Slutligen bedömer man dock henne som berättigad till arv.

Anna är på ålderns dagar nöjd med sitt liv, hon har fått se sina söner och barnbarn växa upp och säger sig ha levt under en mycketspännande och utvecklande tid. De sista åren i sitt liv bor hon på ålderdomshemmet Sjögården dit hon tar med sig sina tyska- och franskaböcker för att kunna fortsätta studera språk. Anna dör 90 år gammal på Sjögården den 15 september 1980.

/Gunilla Persson, Halmstad (barnbarn)

Födelsenotis;

Den 11 aug föddes åboen Lars Nilssons och hustru Karna Jönsdotters barn och dotter på nr 17 Skurup som döptes d 18 ejusdem Dca 12 p.trinit. och blef kallad Kjerstina. Suscept:Hustru Anna Christen Jönssons på nr 22 Skurup Test:Inspector Dröscher på Svaneholm. skogvaktaren Olof Holmstedt och ladufogden Ola Marcusson samt Anders Jeppsson på Svanholm. Åboarna Pehr Nilsson på nr 14 och Nils Andersson på nr 23 Skurup, samt mjölnaren Anders Gjerström. Hustrurna Elna Christopher Jönsson på nr 18 Skurup, Anna Jöns Mårtenssons på nr 6 och Karna Nils Larssons på nr 10 Sarslöf, samt hustru Kjerstina Anders Bengtssons på nr 19 och Anna Anders Perssons i huset nr 11 Skurup."

Vigselnotisen 1809:

"Den 8 jan lystes till äktenskap mellan drengen och till trädanden hemmansåboen Ola Persson och pigan Kjerstena Larsdotter begge på n:o 17 Skurup. Pigans morbroder åboen Jöns Larsson på n:o 19 var närvarande efterfaders död, och tillika med modren gaf sitt samtycke till giftermålet, wahrjämte försäkrades att inga hinder för öfrigt woro å någondera contrahenternas sida."

Ur dödboken 1837:"Hemmansägaren Nils Larssons hustru Kjerstina Larsdotter N:o 8 Skurup dog den 24 feb och begrofs den 5 mars. 43 år 6 mån gl. Dödsorsak Lungsot."

Flyttade 1767 från Ålem till Mönsterås

Född 1745 enligt hfl, 81 år enligt dödboken