KÄLLOR:

Husförhörslängd Madesjö 1755-1788, AI:3/3 sid 226.

Husförhörslängd Madesjö 1782-1801, AI:4/3 sid 206.

Husförhörslängd Madesjö 1802-1814, AI:5/5 sid 400.

KÄLLOR:

Födelsebok Göteryd 1748, CI:1/5 sid 435.

Husförhörslängd Göteryd, AI:2/1 sid 17.

Husförhörslängd Göteryd 1795-1799, AI:3/1 sid 21.

Husförhörslängd Göteryd 1800-1804, AI:4/1 sid 42.

Timmerman i Önestads hus

Om Bengt var född i Önnestad, är följande den ende under 1762.

1762 Bengt Skoglösa

Dom. 4 p epiph. döptes åboen Nils Perssons och Swenborg Nilsdotters son Bengt af Skoglösa, som föddes den 23 januari och bars wid dopet af h. Elna Simonsdotter af Roalöf och Svenslöfs socken. Faddara woro Bengt Paulsson af Winslöf, Måns Torstensson af Gårds?, h. Chjerstina ?Rasmusdotter af Skoglösa, pig. Elna Esbiörnsdotter, piga Bengta Persdotter af Önestad.

1799 5 juni död

Tredje söndage Trinit. skedde jordfästning på gifta Timmermansgesällen Bengt Ljunggren af Önestad Gård, som dödde af ?giftig feber den 5 juni, 37 år gammal.

(Beräknas född 1762 före juni månad)

Bpt 1799 10/6 (bok 1796-99:155)

Niklas Herzman:

"År 1799 Den Tionde Junii blef Laga Bouppteckning upprättad efter afl. Timmermannen Bengt Ljunggren wid Önnestad, som dödde den Femte Juni och efter sig lämnadt 3ne omyndiga barn. Son Ola på8:de, sonen Nils på 5:te och Dito Christian på 2:dra året gammal. Till förrättande här af infann sig på begäran klockaren Ahlgren. Å Enkans wägnar, dess fader Skomakaren Mester Berggren här af bynn, samt till de omyndigas rätt den aflidnes bröder Rusthållaren ?Nermo Olsson ifrån Quistalånga och Torparen Jöns Olsson från Rättelöf".

(Båda platserna ligger i Stoby socken)

KÄLLA: Ingrid Clenman, Canada - Ur hennes personliga dokumentation.

KÄLLA: Nära nog alla uppgifter om Töre Persdotter, hennes äktenskap och barn har erhållits av Ingrid Clenman i Montreal via mail i dec 1999.

Denna relation existerar i hfl. men om det verkligen är samma Gustaf Ersson som är far till Malena är oklart.

morgongåva 30 riksdaler och en äfreklädning

Han blir tydligen ägare till en mindre gård genom köp från fadern, som dock tycks haft ett långvarigt inflytande över ägandet.

Arkivdokument: 40:47 Beskrivning till karta över trakten kring Hartviks i Ganthem 19/9 1837 uppr. av J. O. Aquilon.

40:48 Köpekontrakt 6/7 1840 enl. vilket kapten J. O. Aquilon till sin son serg. Otto Julius Aquilon försäljer 7/32 mtl. Hartviks. (avskrift).

40:49 Utdrag av SH. inteckningsprotokoll 16/1 1856 37 ang. försäljningar 7/32 mtl. Hartviks.

40:50 Brandstodsfört. 10/11 1856 å N. Hanséns 7/32 mtl. Hartviks undertecknat av J. O. Aquilon.

40:51 Dito 13/10 o 27/10 1862.

40:52 Dito 4/11 1863.

40:53 Fört. Över arrendatorsavgifter 1866 vid Hartviks uppr. av auktionsförrättaren Berenström enl. auktionsprot. 7/5 1864.

40:54 Gravationsbevis 10/1 1865 å J. N. Hanséns mtl. Hartviks.

FÖDDE:

3 juli Ola Svenssons och Pernilla Olasdotters drbarn i Södra Dufhultstorp, döpt Domin 6:e Trinit Nomine Sven.

H Truen Trulsd i Höfvidstorp. test: Sven Bengtsson i Räfvstorpet, Sven Jönsson Smålatorpet. H Ingier Olasd. i Trantorpets torp.

VIGDE:

Okt 31 wigdes dr. tiltr. torp Sven Olsson i Olastorp och pig Karna Nilsdr: i Tosthult.

KÄLLOR:

Födelsebok Örkened 1804, C:3/1.

Vigselbok Örkened 1833, E:1/1 no 10.

Husförhörslängd Örkened 1832-1837, AI:13/2 sid 42 (Noteringslapp). Husförhörslängd Örkened 1838-18xx, AI:14/2 sid 44.

Husförhörslängd Örkened 1847-1853, AI:18/3 sid 86.

År 1602 blev han anklagad för att i hemlighet skrivit ett brev till en katolik vi namn Georg Palmerius. Georg Palmerius var gift med hans syster Brita, och de rymde till Polen. Olof Nilsson blevfrigiven.

KÄLLOR:

Örnbergs Svenska Ättartal för år 1891 sid 432.

Svenska Adelns ättar-tavlor, Gabriel Anrep, Törnflycht.

KÄLLOR: Födelsebok Madesjö 1787, fiche 24549/1

FÖDDE: OLOF Peter Olofssons son i Mellan Resebo. Witne voro Per Olofsson ibidem, drängen Peter Olofsson i Lilla Ga..., Hustru .... och Pigan stina Olofsdotter i Mellan Resebo.

Han har inte varit inskriven vid universitetet i Lund och troligen inte på annat universitet heller. Han kan blivit upplärd som klockare av i pastoratet verksamme klockaren Per Nilsson Raaff (Rafn). Det är säker så att prästen Måns och klockaren Per hade bryderi med klockaretjänstens uprätthållande. Fadern - Måns Aq - hade begärt att en av hans söner - Elias - skull få upprätthålla klockaretjänsten i Önnestad. Det var också Måns som lånade in en "klockare" från Kristianstad, studenten Michael Nubelius, men organisten i Kristianstad som tycks haft någon form av inflytande över klockarsysslan i Önnestad rekommenderade sonen Hans Rasch till att spela i Önnestad, men han spelade så illa att folket vägrade gå till kyrkan.

Elias gifte sig så småningom med Per N Raaffs dotter, fast man må tycka att det var något sent för Elias del.

Elias förekommer ibland som dopvittne i Önnestad, bl a i mars 1722 resp jan 1726 när kyrkeherden döper son resp dotter. Detta tyder på att Elias är tämligen väl aktad i byn.

En odaterad (troligen 1939) artikel av Pehr Johnsson i TIDNING FÖR SVERIGE LÄROVERK citeras i sin helhet i det följande:

En skolmästare i Malmö i början av 1600-talet.

Några anteckningar om Bertel Knudsen Aqvilonius.

Det torde vara få rektorer vid Malmö skola under äldre tider, om vilka det blivit skivet så mycket, som om den vars namn läses härovan. Men så var han också en mer än vanligt intressant personlighet, vars efterlämnade böcker och brevsamlingar ställt honom i en särskild rangplats. Bertel Knudsen, som han gemenligen kallade sig, var född i Konsteds prästgård på Själland den 7 mars 1588. Fader var sogneprästen därstädes Knud Nielsen Nordrup. Moderns namn var Else. Sonen uppger i sina brev att han tillhörde danska familjen Skytte. Under sina tidigare studieår kallade hansig också Bertel Taxotes efter moderns släkt, vilket namn han sedermera ändrade till Aqvilonius efter fadern. Tidigt blev hans satt i Herlufsholms skola, där hans onkel Mogens Bertelsen var föreståndare. Med särskilt beröm omtalar han lärare vid denna skola , Hans Jensen Alanus, senare professor vid universitetet, samt Willieh von Westhofen, vilken blev kanik i Lund. Den sistnämnde var en av sin tids förnämste latindiktare. Denne hade stort inflytande på sin discipel. Det torde varit han som gav BKA det intresse för latinet, som följde honom livet igenom.

Sedan Bertel Knudsen 1606 blivit student, begav han sig omedelbart på resor i utlandet. Under dessa resor begav han sig icke allenast ned till Turkiet, utan vi finna honom jämväl som resenär l¥ngt uppe i de kaukasiska bergstrakterna. Allt gick honom emellertid väl. Under hemresan besökte han Prag och Rostock. Sina reseerinringar har han nedskrivit på latinsk vers. Det enda äventyret han under färderna i utlandet hade var, att han vid ett tillfälle helt plötsligt blev tagen till soldat, från vilken befattning han dock snart lyckades bli befriad.

Det var under resorna i utlandet, som hans författarverksamhet tog sin början. Sin första samling av latinsak dikter utgav han i Rostock 1609. Påföljande år var han åter hemma. Där blev hans inskriven vid Köpenhamns akademi, ock då han ett par år senare utgav en ny bok, enligt uppgift den sjunde i ordningen, tillägnade han varje professor vid universitetet ett exemplar av denna, med resultatet, att konsistorium beslutade tilldela Bertel Knudsen ett belopp av 16 daler. Då han något senare skrev ett sorgekväde med anledning av drottning Anna Catharinas död, torde han även haerhållit någon ekonomisk uppmuntran. Samma år drottningens död inträffade (1612) avlade Bertel Knudsen sin magistersgrad. Omedelbart efter denna blev han av biskop Povl Mortensen Ostrup kallad till rektor vid Malmö skola. Detta var en icke oäven befattning, emedan skolan hade ett gott anseende. Där efterträdde han en man vid namn Niels Ibsen, som efter några månaders tjänstgöring vidskolan blivit förflyttad till kyrkoherde Ingelstorp och Walleberga. Det torde ha varit klent med löneförmånerna vid malmöskolan, emedan omsättningen av rektorer där är ovanligt stor. Då biskop Ostrup 1613 visiterade Malmö skola, befanns rektoren betjäna sitt ämbete med "temmeligen troskab og fremgang". Ett par av disciplarna voro så långt komna, att de efter provens avslutande kunde hålla tal på latin.

Under sin verksamhet som rektor vid skolan och slottspräst på Malmöhus utövade Bertel Knudsen en betydande litterär verksamhet. Han skrev latin som sitt modersmål. Det var dels latinska dikter, som han låt gå i tryck, dels ock en del av breven till vännerna. Under sina resor i Europa hade han stiftat bekantskap med ett stort antal lärda män i olika länder, och med dem upprätthöllhan en regelbunden brevväxling.

Det är visserligen sant, att Bertel Knudsen sökte förebilder till sina dikter och stämningsstycken hos andra samtida författare, framför allt den nederländske filologen Lipsius och den tyske latindiktaren Lothichius, men det än jämväl samt, vad Holger Rördam framhåller i en biografi över Aqvilonius, att "tränger man igenom det hårda skalet, skall man ofta finna vittnesbörd om, att författaren besatt en stor skicklighet i att måla levande stämningsbilder, att giva sina intryck att rikt och mångfaldigt varierat uttryck samt en viss förmåga att åstadkomma täcka naturskildringar. Allt är emellertid till den grad byggt på den latinsak brevstilens egendomligheter att en översättning endast i mycket vansklig grad kan ge en förställning om det mest karakteristiskaav samma brev". Med den förut omnämnde Lipsii efterträdare vid universitetet i Löwen, Ericius Puteanus, låg han i flitig brevväxling. Det uppgives, att denne hade en så stark korrespondens medpåvar, kejsare, kungar, generaler, professorer och lärde, man efter hans död fann inte mindre än 16 000 brev i hans bibliotek. Om Bertel Knudsen fortfarit att skriva brev till samma antal, som under åren 1615-20, torde han ha överstigit detta antal. Omkring 600 av dessa brev har utgivits. Även om han inte brevväxlade med påvar, kejsare och andra väldigheter, låg han däremot i stor brevväxling med statsmän och lärda i Danmark, Norge och Sverige, och i andra länder.

Länsherren på Malmöhus var under bemälta tid den lärde Sigvard Grubbe. Denne, som själv var en god latinare och en flitig skribent, torde haft åtskilligt gemensamt med Aqvilonius under den tid denne vistades i Malmö. Sigvard Grubbe skrev sig herre till Torup vid Malmö och Hofdala i Göinge. Båda dessa gårdar älskade han. Icke minst var detta förhållandet med den senare, som delvis blev av honom nyuppförd. Denna gård hade ett härligt läge vid Finjasjöns strand. Något längre upp låg Sincliarsbolen, som ägdes av befallningsmannen på Gladsax, Anders Sinclair, med vilkenA. låg i flitig brevväxling. Icke mindre var detta förhållandet med hans huspräst Martino Patreao.

Flera ynglingar erhöllo av Aqvilonius undervisning i dennes hem. Vid ett tillfälle dimitterades från honom tre ynglingar till universitetet i Köpenhamn, varav två sedermera gjorde sig kända som goda latinska poeter, Regel Regelsen och Anders Bremer, båda från Malmö Stad.

År 1614 frirde herr Bertel sitt bröllop med en femtonårig borgardotter från Malmö. Namnet har icke blivit bevarat. [Inkorrekt- se familj] Efter tio månaders äktenskap gick hon hädan, sedanhon givit livet åt ett barn, som jämväl dog. Detta grep herr Bertel särdeles djupt. Man finner detta av hans brev från samma tid. Han uttalar i dessa en djup saknad av de bortgångna. Han tröstade sig emellertid så småningom med en ny maka. Den 10 september 1616 firade han på nytt bröllop i Asarums prästgård. Bruden var den femtonåriga Lisbeth, dotter till kyrkoherden därstädes Niels Olsen. Hon var syster till den sedermera som urkundsutgivare bekante Laurentius Asserous. Det blev också Bertel Knudsen, som fick den unge svågerns uppfostran om hand. Denne hade tidigare studerat i Oslo men bad sedermera på det bevekligaste fadern få komma till Malmö att där fortsätta sin skolgång. Fadern lät också sonen komma dit. I ett brev till svärfadern 1617 heter det bl a: "Englædelig nyhed ha jeg at melde. Lavrids er endelig kommen til os; du vil finde ham over forventning; ved Begavelse og Naturanlæg föres han mod ett stort og höjt maal, i dit Fodspaar vil han træde; han vil volde os Paarörende, Glæde." Härutinnan blev också Aqvilonius sannspådd. Även om den unge discipeln ick genast kom att träda i faderns fotspår som präst och själasörjare, skedde det dock så småningom. Efter en tid som medhjälpare till Ole Worm, Danmarks dåvarande riksantiqvarius, blev han 1622 sognepräst i Helleryd i Blekinge. Mads Jensen Medelfars Visitatsbok omtalas han "som en lille Mand, men med store Gaver och en Stark Röst, " som på ett nitiskt sätt förrättade sitt ämbete. Året innan hade Lauritz Asserous utgivit den första större tryckta samlingen danska inskrifter - "Inscrptionum Selandecarum daniae antigrapha Hafniae 1621".

Herr Bertel var en stor naturdyrkare. Vid sin bostad i Malmö hade han en vacker trädgård, vilken han, enligt vad han skriver i ett brev, älskade så högt, att han icke blott ofta besökte den, "utan bodde där, hade sin matsal, studerkammare och kabinett där". Där odlade han också meloner i stor myckenhet.

Vid ett tillfälle beklagar han sig över att svinen ätit upp över 100 st sådana, vilka han annars skulle sänt till vänner i Roskilde. Vid ett annat tillfälle bad han en av sina vänner, Elias Poulsen, sognepräst i Otterup, att besöka Lave Urnes stora trädgård vid Bältebjerge och skaffa honom några örter, som han saknade. Om herr Laves anläggning säger han för övrigt, att "detta är icke en trädgård utan ett paradis".

År 1616 umgicks herr Bertel med planer på ny utrikes resa. Det var hans mening att denna gång besöka Italien. Emellertid blev han angripen av en febersjukdom, som en tid band honom vid sängen. Resan uppsköts och blev sedermera icke av. Istället sökte han komma ifrån Malmö. " Mitt arbete där hotar att totalt nedgöra mig och det har hänt att jag på alla dagar har måst hålla ändatill femton föredrag." Hans förbindelser med framstående män i landet gjorde också, att han i detta stycke icke behövde bedja förgäves. År 1619 blev han sålunda befordrad till sognepräst iLöderup. Pastoratet var då, som under senare tid, särdeles givande. Bertel Knudsen var icke heller den, som satte påsarna vid dörren. I en skrivelse till riksrådet Sigvard Grubbe heter det bl a: " att det vore an skam för hela nationen om han icke finge detta pastorat, då han ville emottaga det, och en obetydlig pojke kanske skulle få det på hans bekostnad av en man med så stora meriter".

Här fick han dock mycket att uträtta. Åtminstone under de första åren. 1619 utbröt svår en pest i Skåne och Löderup avledo under en kort tid över 200 människor s. å. Påföljande år blev det ännu värre. Då dogo över 300 i pastoratet, varför det icke torde ha varit många kvar. Själv lyckades han och hustrun klara sig igenom. "Et lille Pigebörn" blev dock bortryckt ur familjekretsen. Han sörjde dottern djupt. Hustrun reste sedan till sitt hem i Asarum, för att undgå att bli smittad. Själv måste han stanna kvar, för att bistå de sjuka och begrava de döda. Det fanns dagar, då klockorna voro igång under flera timmar. Ängslan och sorg grep alla.

Han kände också själv en stor saknad efter sina många vänner i Malmö. Till prosten Hans Ravn därstädes skriver han: "Att skilsmässan skulle medföra sorg och saknad, det visste jag, men att denna skulle bliva så stor, hade jag icke förmodat, ej heller trott, om någon förutsagt det." Prästerna i Ingelstads kontrakt torde emellertid ha varit belåtna med herr Bertel. man förstår detta därav, att han samma år han blev präst i Löderup, valdes till prost i kontraktet.

Emellertid synes icke den prästerliga gärningen ha motsvarat de anspråk denne lärde man hade på verksamhet. Han torde icke, som en del andra, helt ha uppgått i denna. Tvärtom finner man, vid en biskoplig visitation, att ungdomens kristendomskunskap endast betecknas om medelmåttig och vid en visitation 1635 som "ringa". Sex år senare måste han, till följd av sjukdom, överlämna pastoratet åt pastor. Det uppgives, att "ett kornax uppvuxit på hans ena tå", vilket ansågs så egendomligt, att det förevisades på ett prästmöte i Lund. Detta blev väl bortopererat, men sjukdomen i övrigt blev icke herr Bertel kvitt. Han erhöll visserligen Kungl. Maj:ts tillåtelse att "resa till surbrunnar och varma bad i utlandet", men han torde ha varit för svag att begagna sig av denna tillåtelse. Hans hustru Elisabeth Nielsdotter omtalas ha varit lika vacker som rik. Tack vare hennes förmögenhet, hade han kunnat uppehålla sitt hus i Malmö på sätt som skett, utan att behöva söka befordran. Han avled på nyåret 1650. Hustrun överlevde honom under en tid av tretton år. Båda ligger begravda i Löderups kyrka.

Per Johnsson

En lång artikel i Ystads Allehanda 23 nov 1940 av samme Pehr Jonsson ger samma information.

Från

DATABASE OF NORDIC NEO-LATIN LITERATURE

hämtas följande uppgifter om arbeten av Bertil Aquilonius:

Aquilonius, Bertel Knudsen 1611. Declamatio Polemica De Secundis Auspiciis Danicae in Sveciam Expeditionis. Copenhagen.

Aquilonius, Bertel Knudsen 1615. Q. Horatii Manes. Copenhagen.

Aquilonius, Bertel Knudsen 1631. Ad Poeticam Danicam Deductio. Copenhagen.

Aquilonius, Bertel Knudsen 1641. "De Altitudine Danica Panegyricus." "De Danicae Linguae cum Graeca mistione". In Interludia Et Diatribae. Copenhagen.

KÄLLA: Dansk Biografisk Lexikon.

Tidning för Sveriges Läroverk

Lunds stifts herdaminnen.

I Sockenbeskrifningar från Frosta Härad (Lund 1920) finns en i Series Pastorum, sid 159 antecknat: "H:r Simon Palm, kommen till Pastoratet 1689 d 11 august: blef Probst öfver Frosta Härad 1720. och dödde d 20. julii 1726."

Omfattande anteckningar och teorier om härstamning i Lunds stifts herdaminnen. Stamtavla med SP som huvdman bifogad släkregistret. (Kopia från den fina släktkrönikan: SLÄKTEN PALME intill 1815.)

I Sockenbeskrifningar från Frosta Härad (Lund 1920) finns en i Series Pastorum, sid 159 antecknat: "H:r Simon Palm, kommen till Pastoratet 1689 d 11 august: blef Probst öfver Frosta Härad 1720. och dödde d 20. julii 1726."

Johan Olof Aquilon, son af en klockareprest i Skåne, ättling av den ända från 1600-talet derstädes kända prästslägten Aquilon, född 1787 i Önnestads socken nära Kristianstad. # 1875 i Visby. Blef 1808 fänrik vid Kristianstads landtvärns artilleribataljon och befordrades 1811 att tjänstgöra vid Gotlands nationalbeväring, der han 1816 blef löjtnant och 1826 kapten. Erhöll kommendering till Tyskland under 1813-1814 årens krig och deltog i bataljonerna vid Grossbeeren och Dennewitz, (orter nära Berlin), Lybecks intagande, vinter- fälttåget i Holstein samt belägringen af fästningarne i Mastrich i Nederländerna och Jylich i Rhenprovinsen. 1855 erhöll A, som sedan 1845 bar Svärdsorden, den s k Karl XIV Johans-medaljen och 1856 tog han avsked från krigstjensten. Hanbodde i Ganthems socken, der han egde Hartvik, en liten lantgård. Flyttade på äldre dar in i staden, der man regelmässigt såg hans resliga militäriska gestalt på strandpromenaden och vid hamnen. I medlet af dec 1875 uteblef han. Sveriges äldste officer hade gått ur tiden. Hans porträtt, måladt av Mattias Moberg, finnes hos dottern Hilda."

Arkivdokument: I Visby Landsarkiv finns en omfattande dokumentation rörande JO AQUILON;

Institution Landsarkivet i Visby ViLA

Arkivnummer ViLA/11948

Arkiv Duseska släktarkivet

Arkivbeskrivning

Duseska släktarkivet

- Handlingar

Avd 2. Släkten Aquilon.

Handl. från Tjängdarve i Träkumla.

40:26 Utdrag av delningsbeskrivning över ägorna till delningsbeskrivning över ägorna 3/16 mtl. Tjängdarve, uppr. vid hemmansklyvning 1864.

40:27 Utdrag ur SH. inteckningsprot. 22/2 1867 199 ang Tjängdarve.

40:28 Brev till kapten J.O. Aquilon från Vänge 24/3 1868 o O. Häglund ang. fordringar vid Tjängdarve.

40:29 Lagfartsbevis 30/12 1868 för Victor Arvisson o.h.h. å 3/64 mtl. Tjängdarve.

40:30 Förmyndarredogörelse 27/11871 från kapten J.O Aquilon som förmyndare för Victor Arfvidsson, Tjängdarve.

40:31 Skriv. 4/3 1871 Visby från Ludv. Fegraéus till kapten Aquilon i Stenhumla ang arvode för laga skifte hos V. Arfvidsson.

40:32 Utdrag ur SH. lagfartsprot. 25/9 1871 27 ang. uppbud å 45/4096 mtl. Tjängdarve köpt av Hedda Nygren fr. V. Arvidsson.

40:33 Utdrag ur SH. dombok 25/9 1871 8 i vilket kapten Aquilon för sin omyndigförkl. son Viktor Arvidsson begär få sälja 147/4096 mtl. Tjängdarve.

40:34 Utdrag ur SH. dombok 25/9 1871 9, kapten Aquilon som förmyndare för sonen begär att få sälja 45/4096 exekutivt för täckande av skuld.

40:35 Intyg dat. 1/3 1871 från kommissionslantmätare Strömberg ang. mantalsgraderingen vid 1864 års hemmansklyvning vid Tjängdarve.

40:36 Intyg 7/9 1871 från C. A. Ljungholm, häradsskrivarekontoret ang. taxeringsvärdet å Viktor Arfvidssons 3/64 mtl. Tjängdarve.

40:37 Brev Visby o räkning 19/1 1872 från A. C. Callissendorff till Madam Nygren i Träkumla, vidarebefordrad till kapt. Aquilon.

40:38 Utdrag ur SH. dombok 23/1 1872 109 begäran fr. kapten Aquilon att nu vid nära 85 års ålder få befrias från förmynderskap för Viktor Arvesson.

40:39 Utdrag ur SH. lagfartsprot. 17/3 1874 62 ang. försäljn. av sk. Storhagen i 71/4096 mtl. Tjängdarve till Olof Hägdarve i Akebäck.

40:40 Köpebrev 16/4 1874 enl. vilket Viktor Arfvidsson o hustru till torparen Olof Fredriksson från Västerhejde, försäljer 6 á 7 tunnland av den s.k. Träkumla hed, hörande till deras hem 147/4096 mtl. Tjängdarve.

40:41 Utdrag ur SH. dombok 9/6 1874 316 begäran av kapten Aquilon att för Viktor Arvidssons räkning sälja s.k. Storhagen till Olof Hägdarve för avbet. av skuld.

40:42 Skriv. Landsk. 27/4 1875 ang. en beslutad kanaldikning vid Tjängdarve o änkan Nygrens maktlåtenhet.

40:43 Intyg Landskontoret 30/9 1874 ang. 1864 års hemmansklyvning vid Tjängdarve.

40:44 Intyg 10/11 1874 fr. kommissoriallantmätare Arnelius ang. hemmanstalsuträkning från hemmansklyvningen vid Tjängdarve 1864.

40:45 Intyg fr. 9/12 1874 C.A. Ljungholm, häradsskrivarekontoret ang. taxeringsvärdet å Viktor Arfvidssons 29/8192 mtl. Tjängdarve.

40:46 Skuldsedel 1/12 1866 Tjängdarve fr. C. O. Häggren till Atlingbo kyrkkassa, inlöst 1870 av Joh. O. Aquilon.

KÄLLA: Handl. från Hartviks i Ganthem.

40:47 Beskrivning till karta över trakten kring Hartviks i Ganthem 19/9 1837 uppr. av J. O. Aquilon.

40:48 Köpekontrakt 6/7 1840 enl. vilket kapten J. O. Aquilon till sin son serg. Otto Julius Aquilon försäljer 7/32

mtl. Hartviks. (avskrift).

40:49 Utdrag av SH. inteckningsprotokoll 16/1 1856 37 ang. försäljningar 7/32 mtl. Hartviks.

40:50 Brandstodsfört. 10/11 1856 å N. Hanséns 7/32 mtl. Hartviks undertecknat av J. O. Aquilon.

40:51 Dito 13/10 o 27/10 1862.

40:52 Dito 4/11 1863.

40:53 Fört. Över arrendatorsavgifter 1866 vid Hartviks uppr. av auktionsförrättaren Berenström enl. auktionsprot. 7/5 1864.

40:54 Gravationsbevis 10/1 1865 å J. N. Hanséns mtl. Hartviks.

40:55 Intyg 5/5 1865 från N. H. att J. N. Hansén inlämnat ansökan att få avstå

sina tillgångar till sina

fordringsägare.

40:56 Skriv 4/8 1865 fr. J. O. Aquilon till N. H. ang. hans fordringar i Hanséns konkurs.

40:57 Utdrag ur NH. dombok 27/5 1867 175 kapten Aquilon uttagit stämning mot husb. Oscar Pettersson Hartviks ang. inteckning o skuld.

40:58 Utdrag ur NH. dombok 8/10 1867 116 mål, kapt. Aquilon o Oscar Pettersson.

40:59 Utdrag ur NH. dombok 14/11 1868 94 dito.

40:60 Utdrag ur NH. dombok 14/11 1868 95 dito.

40:61 Svea Hovrätts dom 17/12 1868 i ovanst. mål, å dömt vid NH. 23/12 1867. 40:62 Skriv. 5/1 1869 fr. kapt. Aquilon till landsh. ang. ovanst. mål. (avskr.) 40:63 Avskr. av skuldsedlar, 1870-71 fr. Olof Andersson Kvie i Väte med säkerhet i 7/32 mtl. Hartviks.

40:64 Köpekontrakt 20/1 1870 enl. vilket J. O. Aquilon till Olof Andersson Kvie i Väte försäljer 7/32 mtl. Hartviks.

40:65 Utdrag ur NH. dombok 7/4 1873 154 mål. kapt. Aquilon o redovisarna i Hanséns konkurs.

40:66 Koncept till kontrakt (odat) mellan J. O. Aquilon o innehavare av 7/32 mtl. Hartviks om Aquilons undantagsrätt vid hemmanet.

40:67 Odat. fört. över Aquilons egna undantagsförmåner i Hartviks.

40:68 Kvittens 8/2 1873 från Haugren till Aquilon på erhållne dokument att användas vid rättegång mellan A och länsman Nordahl m. fl. ang. Hanséns konkurs. 40:69 Skriv. 2/9 1873 fr. Aquilon till NH. ang. rättegångskostnader i ovanst. mål. Dokument som tillhört kapt vid Gotl. Nat. bev. Johan Olof Aquilon f. 1787. 40:70 Tjänstg. betyg 21/10 1815 Visby från majoren vid Nat. bev. Georgii till fänrik A.

40:71 Tjänstg.betyg 22/10 1815 (?) Visby fr. överstelöjtn. vid Nat. bev. Holstang ? för fänrik A.

40:72 Kvittens 11/12 1853 Timans Väte från Petter A. Bergren till kapten A. m. bet. skuld.

40:73 Inbjudan 2/5 1859 Stockh. fr. sällskapet PB till kapten A.

40:74 Skriv. 4/5 1860 Visby fr. Nicolaus Törnqvist ang. sättet att ansöka om gratifikationer för f.d. officerare hos K. Majt.

40:75 Avskrift av ansökningar till Kungl. Majt. Om pension för f.d. officerare1860-75.

40:76 Skriv. 6/5 1866 Visby fr. stabschef Axelroth till kapt. A. ang. militär huvudbonad.

40:77 Koncept 9/3 1867 fr. kapten M. Moberg till K. Majt. ang. ansökan om pension.

40:78 Tjänstgöringsfört. Över kapten A:s tjänstgöring i arme 1808-61.

40:79 Koncept 24/4 1874 Visby fr. kapt. Aquilon till K. M. ang. ansökan om pension. Dokument av olika ursprung.

40:80 Avskrift av circulaire General Ordres nr 557 Sthlm. 12/11 1857 ang. officerare.

40:81 Brandstodsfört. 7/11 1864 över lösegendom å arrendator Hanséns 5/8 mtl. Tjängvide i Kräklingbo.

40:82 Arrendekontrakt 20/6 1867 enl. vilket L. Gardell till Hansén utarrenderar 3/8 mtl. Gardrungs i Stenkumla.

40:83 "Katalog över Stenkumla sockenbibliotek" skriven tidigast 1866.

Uppg från Bertil Erman, Linköping, som i sin uppsats "Klockare-Släkten Erman" ger en levnadsbeskrivning kompletterat med foto.

Han antogs enhälligt till klockare och organisttjänsten i Höörs och Munkarps församlingar enl beslut 19 feb 1876. Han tjänstgjorde också som lärare i småskola i 2 1/2 år. Vikarierade somkantor för Påhl Petter Erman i Västerstad i flera år och f ö fram till tjänsten i Höör innehaft en rad arbeten som organist, sånglärare, klockare, folkskolärare mm. Hans betyg från dessa olika anställningar och tjänstgöringar var alla superlativa. Han sökte 1880 motsv befattning i Sövde-Blentarp och kallades till tjänsten i av greve Alfred Piper på Sövdeborg enligt den gamla patronatsrätten från 1649. Ett överklagande som dock ej bifölls försenade tillträdet ända till feb 1882.

Mer finns att läsa i "Klockare i helg och söcken" av H Wentz.

Efter några få änke-år gifter Elsa om sig med 56 årige Jöns Nilsson, som var änkling efter Helena Sjörin (hennes 3:e äktenskap).

V. Nöbbelöv Döda 1835: Dec 26 hm Jöns Nilssons på Nr 4 Nöbbel hustru Elsa Larsdtr af kräfta, Begrofs 3 januari. Född apr 776,

KÄLLOR:

Jalmari Finne, Pacchalenius-suvun alkuperä, Genos 1(1930), s. 33-34. (Pacchalenius-släktens härstammning)

KÄLLOR:

Jalmari Finne, Pacchalenius-suvun alkuperä, Genos 1(1930), s. 33-34. (Pacchalenius-släktens härstammning)

Länsman från år 1630.

Blev rusthållare och ??? 1635 och tjänade under Mats Erikssons "fana", 1637 under Reinholdt von Gyftenins "fana".

KÄLLOR:

Jalmari Finne, Pacchalenius-suvun alkuperä, Genos 1(1930), s. 33-34. (Pacchalenius-släktens härstammning)

Dopnotisen anger följande:

"Åbo Pehr Andersson och hsutrun Maria Gustafsdotter i Åkarp.

Gudm. Arrendat. Pehr Nilssons hustru Elna Andersdotter i Bjernum.

Faddrar. Åbo Anders Nilsson i Mala af Wankifva socken, Åbo Kjerstin Bengtson i Hemmeströ. Åbo Gunne Pehrssons hustru Bengta Johnsdotter i Hackatorpet, pigan Persnilla Jönsdotter i Wankifva sk."

2:a Volontär regementet / 2 :a Sjöartilleriregementet

Nr 46. Antagen 2 maj 1800, 20 år

Längd 11 qvart 2"4/8 (169 cm)

Förlängd med 6 år den 2 maj 1806

Längd 5'8"7/8 (170 cm)

Dödsnotisen anger att "avskedade sjöartilleristen boende i Grönskog nedföll ur en ek och föll på en gärdsgårdsstaf, som gick genom sidan in i magen, .... han dog något mer än ett dygn därefter."

Noteringen om hans död finns också i husförhörslängden.

Husförhör anger födelseår till 1775 i Fliseryd och mönsterrullor anger ålder vi antagningen 1800 till 20 år

Ej att förväxla med Petter Svensson Strömgren, Blekinge län, som avlider på sjukhus 1819

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0038186_00076

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0038200_00328

DÖDE:

Inh hustrun Karna Joensd. i Biörkhults torp begrovs dom 11 Trin. 72 år af ålder

KÄLLOR:

Dödbok Örkened 1789, C:2/3 sid 92.

Började i läroverket i Nyköping för att avsluta i Kalmar, dit moder med barn flyttat efter skilsmässa. Det är Anton Erman som skrivit en hel anteckningar om sin släkt, dock sparsamt om sig själv.

Brodern Gösta har dokumenterat något mera: Anton läste till teol.fil i Uppsala 1918, men prästvigdes inte. Började på Upsala Nya Tidning 1920 och kon till Stockholmstidningen 1931. När tidningen upphörde blev han överförmyndare i Stockholms stad, var ledamot i liberala partiets förtroenderåd, satt en tid i Sthlms stadsfullmäktige. Utgivare av "Människan i Samhällskrisen". 

Kyrkoherde i Lövestad 1741. Var också pastor vid södr skån rytteriet.

PP hade stora litterära intressen och samlade ett ansenligt bibliotek. Prästgården brann 1744 och PP förlorade sitt dyrbara bibliotek och allt annat som han på 120 vagnslaster skall ha medfört till Lövestad.

Efter denna olycka tycks han fått stora ekonomiska bekymmer.

PP och hans barn upptogs bland de fattiga släktingar till vilka Catharina Palm testamenterade (efter 1757) sin kvarlåtenskap.

Källa: "Släkten Palme" Hans samtida och elev SOMMELIUS har gjort en biografi över PP i "SKÅNSKA CLERECIETS HISTORIA", del III sid 223-225.

Gift 2o med Catharina Elisabeth Kröger fr Karlshamn.

I SKÅNSKA NATIONENS matrikel (Sjöström) skrivs hans namn: Jöns Bolmstedt. Gäller också Kugelbergs: Första Livgrenadjärregementets historia, vari han benämns Johan Bolmstedt. Han var regementspräst åren

som tidigt blev faderlösa. En av dessa antog namnet Lauren och blev präst i Hörröd.

Sjörin gavs goda vitsord: ".. han är af hederlig släkt, haft goda wittnesbörd, kan wäl siunga, också fallen för at informera ungdomen, intet ostadig, hwarföre jag med församlingarna et godt tycke för honom fattadt" skrev khd Hahne och Erman instämde i allt. Scheurin blev snart ordinarie klockare och i början av 1750-talet Ermans svärson. Han blev dock inte långvarig i tjänsten då han dog redan 1758. Änkan gifte sig med efterträdaren Moderus.

--Ovanstående hämtat ur Peter Larssons: Tre byar, Tre världar.

Johan Sjörin tycks inte ha sina rötter i bygden, inga hittills funna ant finns.

Johan Sjörin/Schyrijn/Sieurin/Scheurin har svårfunna anor. Det kunde antas att Vanstadsprästen Sveno Sieurin kunde vara anhörig, men det är inte troligt att han någonsin fick några barn. Troligare anhörig kan vara den Magnus Johan Sieurin som år 1728 är antecknad som student i Uppsala. Han hade f ö fem syskon: Johan (!), Gabriel, Per, Elisabeth och Margareta.

--Växjö stifts herdaminnen

--Smolandi Upsalienses, nr 1585, år 1728.

Präst i Ö Sallerup 1726.

I boken EN KAROLIN och hans ättlingar, av A U Isberg, omnämns Peter Hegart som förmyndare i nov 1762 för en son till rådman Tollsten, som tog livet av sig i Yttre slottsgraven, d v s i kanalen alldeles i närheten av nuvarande Kungsparkens restaurang. Pojkens namn var Josias. Han och ett par systrar blev moderlösa några år innan. 

Se anteckningar i L st hdminnen, Carlqvist o Cavallin.

I Önnestads födelsbok antecknas studios Frans Raaff som dopvittne vid några tillfällen under 1718.

Till begravningen hade Lars och Simon Nicholaus Tengvall skrivit ett sorgekväde till Brita Plantins minne. Originalet förvaras på LUB. Bröderna Tengvall var dottersöner.

Släkten härstammar från Åre. Äldste kände stamfadern Janus Sigvardi (#1676) var kyrkoherde i Bergs församl och efter HOFVERBERGET där antogs namnet av hans barn.

Det finns flera släktutredningar över Hofverberg: OC Ahlström; Norrländska slägter II (Östersund 1892), Ellen Hofverberg; Stamtavla över släkten Hofverberg (Söderhamn 1920), B Hesselberg;Janus Sigvardi och hans ättlingar (i Jämten 1946:30 101-119). Dessutom herdaminnen.