Prv 1737 i Kristianstad och verkade i Kiaby och Ivö som komminister några år. Blev 1759 kyrkoherde i Svalöv men i kyrkoboken där är det antecknat att han "för den stora sjukdom, som han vari bejakad sedan october månad, intet hunnit förrätta ämbetet en enda gång". Vid bouppteckningen uppgick tillgångarna till 1504:- och skulderna till 630:-.

I bouppteckning efter morbrodern Christian Aqvilonius - Helsingborg/Kropp juni 1750 - finns inga bröstarvingar utan Christians syskon blir arvsberättigade. Med då Elisabeth Aqvilonia är dödinträder istället hennes barn som arvingar, varför det är Magnus som antecknas som arvinge. Notabelt är att han är ensam om detta, vilket måste betyda att alla hans syskon sannolikt är döda. 

Notering inför en tillsättning av ny präst i Ystad: Efter salig hr Probsten afhördes 3ne Prof-Predicanter år 1794. Den 1ste var P Tielke från Kropp som lät höra sig 3die söndagen efter Fastan eller den 23 mars. Den 2dre av Adjuncten Wollin från Lund prädikade Midf. Söndag d 30 mars och den 3dje var Probst Tengwall från Wahlby som prädikade 5e söndag i Fastan eller den 6 april. Den 27 eller 1a söndagen efter Påsk var enhälligt prästevahl, då pastor Tielke erhölt dubbla röster mot de två 2ne andra. Men ingendera fick det utan Kongl Hofpredikanten Herr Magist Georg Westberg kom hit från Stockholm och tog emot pastoratet; han var gift med Peruquemakaren Frestars doter i Stockholm."

Simon Tengwall försökte uppenbarligen nå en något högre status genom sin ansökan till en stadsförsamling. Men ingen lokal förmåga gjorde sig besvär denna gång. Det var starka makter somfanns bakom Westberg.

Inskriven Skånes Nation, Lunds univ 1669-1670.

"Lars Bertilsson Aquilonius, son af prosten Bertil Knutsson i Löderup, erhöll 18/11 1664 konungens promorial till befordran och prästvigdes 9/6 1671 till pastor i Wemmerlöf och Rörum. 1673 klagade företrädarens enka, att hon blifvit utfrifven ur prestgården af herr Lars ehuru han 'brukat hendes boskap oc midler sig till nytte', utan att dem restituera eller refundera hvad hon för honom utlagt. Han förnekade sig någonsin hafva utdrifvit henne, ehuru hon honom svårligen tribulerat, och påstod att hon brukat hans saker såväl som han hennes. Han ålades att skaffa henne husrum och gifva henne årlig pension efter prostens bestämmande.

Ur boken "Rörum och Vik genom tiderna" hämtas fr sid 248 under rubr Rörum 5 en anteckning med följande lydelse:

"I början av 1680-talet kommer en präst hir och besätter sig. Det står i 1684 års jordebok: 'Pastoren Lars Berthelesson Aqvilonius - 9/16 dels mantal scattecrono, under prästens rusthåll. Gården bestod av 4 väl byggda längor; vid makt.' År 1691 skatteköper Aqvilonius nr 5. År 1695 förstörs gården av en eldsvåda och år 1697 avlider Aqvilonius. Hans efterträdare i pastoratet blir Lars Corvin, vilken som brukligt var gifte sig med företrädarens änka Anna Catharina Brink och övertar också gården."

Anm. Här har Rörum-bokens författare förväxlat hustrurna. Anna C Brink är Corvins 3:e hustru. Lars B:son Aqvilonius var gift med Anna Pedersdotter Koefoed, vilken blev Corvins 2:a hustru. (Enl L St Hm nr 9 Corvin.)

E-post: Av Magnus Bäckmark lördag den 11 december 1999 - 11.55:

Lars Bertilsson Aqvilonius (död 1697), kyrkoherde i Östra Vemmerlöv och Rörum förde i sin signet, belagd 1688, följande vapen. Sköld: En duva med lyftade vingar på en kvist.

BIOGRAFI: E-post fr Ingold Wihborg: Kyrkoherden Lars Bertilsson Aqvilonius (denne bodde på och brukade rusthållshemmanet nr 5 i Rörum) anmälde Klingspor inför domstolen.

Herr Lars skriver dit: "Såsom Wälborne Major Klingspor den 31 Dec. anno 1690 uti mitt hus i Rörum otillbörligen utskällt och försmädat mig och kallat mig 'ett svinhuvud och ljugare'; icke f¥tt min för sju år resterande rättighet i tiondet från Delperöd och dessutom förekastade mig att jag varit en snapphane och en ogärningsman den han bort straffa och utplundra" (Aqvilonius troddes under kriget varit svensksinnad), "den jag dock vet mig hava med god vilja emottagit honom med sina parti såväl som många kavaljerer och gått dem tillhanda med förplägning efter min ringa förmåga det bästa jag kunnde." 

Magn. Barthol. Aquilonius son af poeten B Aquilonius i Löderup, Pastor i Önnestad 1668-1708, gick i skola i Lund och blev dimmitterad (= utexaminerad) till Köpenhamns universitet 10 maj 1653. Enligt " Den äldste Universitatis Hafniensis Matricila" som omfattar uppgifter från 1611-1667.

Han har vid tillfälle uppgivit sig ha fem söner och en dotter. En av sönerna blev klockare i Önnestad. En dotter gifte sig med komministern Pål Friis i Önnestad. Förnamnet Måns har ocksåskrivits som Mogens och Magnus. Han skrev sitt namn på först som Måns Aquilo, sedan Måns Aquilon och slutligen Måns Aquilonius. Sönerna använde sedan mera konsekvent namnet AQUILON.

MA är omnämnd i N Jönssons bok: "Bland präster, bönder och gärningsmän i en gammal göingesocken", (1952). Likaså i "SLÄKTEN PALME intill år 1815".

I Önnestads jordebok 1671 finner man följande notering:" KRONANS PRESTEGÅRD. Kyrkoherden Måns Bertillson Aqvilonius Önnestad by. Hafwer godt mulbete, Fälads med hela Byen, samt äng med småSkog bevuxen. små starr och måssevall, dels slätt ma, Böke skog till 4 st Swins Ollon, Surskog till teppe och brenne, deslikes paart med heela Byen uti en Jutäpt Kohage, som kan komma på dennesdehl 4 a
5 st. Koor ell. 2 st. Hästar. Item en ringa Trädgårdsplatz, des jordmon till Åker är muld och sandblandat och så af Lerug Jord. - (Taxerad till 6 1/2 skäppor utsäde i råg och korn,2 lass hö)." I V Göinge Hrd dombok 1702 sid 88, nr 61 finns antecknat: "Handelsmannen i Christianstad välf Hr Anders Jönsson Skytt contra pastoren till Önnestad Ehr och vällärde Hr Måns Berthelsen Aqulonius in puncta (debiti) 23 hööknubber emot 20 D smt hvarpå han allenast fått 12, och resterar 11 knubbar, svarandes (?) dess, ähr intet till genmäle och ingen fullmächtig på hans vägnar utom allenast enn öppen (?) beseglad skrift mot handelsmannen Anders Jönsson ity (?) protesterar, dethr pastoren in persona måtte möta till en viss dag, sielf eller widh laga ombudsman.

Interloccitoria: Såsom svaranden och pastoren Ehrevyrdiga och vällärde Hr Måns Berthelsen Aquilonius ej ähr sielf tillstädes eller någon på hans vägnar befullmächtigat, emot handelsmannen välf. Hr Anders Jönsson, nu idag att svara, alltså blifve honom igenom dhetta och rätten förelagdt att möta her på tinget, nästkommande onsdag morgon, som är den 5 novembris, antingen siölf i egen person eller och widh (?) fullmächtige som ha (?) tillstånd, giöra och låta som han sielf i tillstädes vare."

"1709 Marie Bebådelsedag den 25 mars begrofs Herr Måns Bartelsson Aqvilonius, pastor till Önnestads försambling något över 40 åhr. Då han tillförne afsomnade Anno 1708 om natten imellan d8: och 9: oktobris af ålder 78 åhr." Notera att det dröjde nästan 6 månader innan den gamle prästen begrovs. Månde han legat i kyrkan hela den tiden?

Det var ett fattigt pastorat för Måns och hans familj. (En företrädare hade begärt förflyttning pga de ringa förhållandena). Vid prästbytet efter MA:s död gjordes en inspektion och man konstaterade att prästgården var då alldeles förfallen och att kyrkoherde Aqvilonius' arvingar varit utfattiga och inte kunnat lämna några medel för botande av bostället.

KÄLLA: N Jönsson: "Bland präster, bönder och gärningsmän i en gammal göingesocken", (1952).

O Palme "SLÄKTEN PALME intill år 1815".

Johan Ernst Rietz: "Skånska Skolväsendets Historia", Lund 1848.

DISKUSSION: Inget födelsedatum har hittats. Om han gick vid Lunds universitet i tämligen normal ordning kan han varit omkr 20 år(+) vid sin examen. År 1662 kallades han till kh i Arrie/Hököpinge pastorat, men hamnade mitt i en prestigeliknande konflikt mellan biskopen och generalguvernören, som mynnade ut i att varesig Mogens Bertilsen eller en medkandidat till tjänsten kom ifråga.

Det är inte utrett om unversitetsstudierna pågick från 1653 till 1662 eller om Mogens Bertilsen i slutet av 1650-talet bildat familj. Han gifter sig med Margareta inte förrän 1676 och då ärhan närmare 40 år gammal. Det är troligt - även om inga anteckningar därom har hittats, att han varit gift tidigare, eftersom han efter universitetstuderna troligen är omkr 30 år gammal, dvs klart giftasvuxen. Den äldsta dottern Elisabeth och kanske även sonen Barthold förefaller vara så gamla att det knappast kan vara Margaretas barn. Vid något tillfälle lär han sagt att han har fem söner och en dotter. Det är känt att han år 1690 har han 4 söner och en dotter i livet, så någonstans bör det finnas ytterligare en hittills okänd son. Döttrarna Sofia o Dorita var inte f¶dda 1690.

Vad Måns Aqvilonius gjorde åren 1663 - 1667 är inte känt, men det mest troliga är att han är verksam som hjälppräst i någon församling - kanske hos fadern i Löderup som ju hade "många järn i elden". Måns prästvigdes den 21.2 1668 till kh Önnestad. Han hade tjänat församlingen i 40 år när han dog 1708 och bör då varit över 80 även om dödsnotisen säger 78 år.

KÄLLA: L st Hm, Oxie kontrakt, Arrie, sid 253.

E-post från Ingrid Clenman 22.10 2000 -- "Underligt nog har jag ett exakt födelsedatum för Måns, nämligen 21/2 1628. Min källa är Susanne Brown/Zimmerdahl i USA."

Han var också frälserättare på Hammars säteri, Väse sn. Anders Hallorsson är stamfar för släkten Bergius. Av sönerna blev Bengt kyrkoherde i Nyed, Anders rådman i Filipstad, Erik rådman i Karlstad och Lorens borgmästare i Eksjö. (SvA)

BIOGRAPHY: "Hans (Gunnar Gylta) ende son Bengt G (f omkr 1400 enl Processus . . . canonizacionis b Katerine; jfr Engström, s 10; levde ännu 1480) till Påtorp blev lagman i Västergötland omkr 1439, tydligen till följd av sitt äktenskap med en dtrdtr till den 1434 avlidne västgötalagmannen Gustav Magnusson (Tre rosor av Horshaga). G var en av de fyra världsliga sv delegaterna vid underhandlingama med norrmännen i Lödöse 1441 o blev riksråd mellan 1442 (Löfqvist) o 1446 (Almquist 1955). 1453 dömdes han, hans systers man, riddaren Mårten Svan, o hans hustrus morbror biskop Bengt Gustavsson (bd 3) i Skara från liv o gods, för att de vid konung Kristians anfall mot Västergötland 1452 hyllat denne o sökt uppvigla invånarna i västra Värmland mot kung Karl. Ehuru Kristian blev sv konung 1457, återfick G aldrig vare sig lagmans- eller riksrådsämbete. Han nämnes efter 1453 sällan i det bevarade källmaterialet. Åtminstone från 1475 bodde han i Vadstena.

Den ende överlevande sonen bland Bengt G:s tjugo barn, Peder Bengtsson († 1527) till Påtorp, kallas endast vid några enstaka tillfällen Peder G. Han förekommer som häradshövding i Skåning (Skar) 1490-99 o blev 1514 prästmunk i Vadstena kloster."

anders.torgander@telia.com

anders.torgander@telia.com

anders.torgander@telia.com

anders.torgander@telia.com

Hela artikeln medtages eftersom den även omfattar flera befryndade personer.

"Bengt Gustavsson (tre rosor), † omkr. 7 okt. 1460. Föräldrar: Västgötalagmannen och riddaren Gustav Magnusson och

Märta Jonsdotter. Var redan 22 maj 1431 ärkedjäkne i Skara; vald till biskop därstädes 1449 (mellan 21 jan. och 9 juli) och utnämnd av påven 5 dec. s. å.; avlade sin biskopsed 28 febr. 1451 och blev kort därefter (i varje fall före 9 maj) invigd i ämbetet; rymde till Danmark 1452, varefter han 15 sept. 1453 dömdes att mista liv och gods; återvände till Sverige 1457, då han ånyotog sitt ämbete i besittning.

B. tillhörde en ansedd Västgötasläkt, som efter vapenmärket och ett av familjegodsen brukar kallas Tre rosor till Horshaga. Ätten kan icke med säkerhet ledas längre tillbaka än till B:s fader Gustav Magnusson till Sjögerås, Skofteby och Horshaga, f. på 1360-talet, † ej långt efter 25 mars 1434, då han gjorde sitt testamente. Riddare från 1392, lagman från 1401 till sin död och en av riksrådets mera bemärkta medlemmar under Erik av Pommern, uppträdde Gustav Magnusson som huvudvittne i den helige Brynjulfs kanonisationsprocess i apr. 1417, varvid han betecknas som Ðvirmagne nobilitatis et maturitatisÐ, och synes ha deltagit i konung Eriks slesvigska krig på hösten s. å. I sitt före 22 jan. 1385 ingångna äktenskap med Marta Jonsdotter, som troligen var dotter till frälsemannen Jon Birgersson till Skofteby, hade han flera barn, nämligen utom B. sönerna Magnus († omkr. 1457) och Ragvald († 1449) samt döttrarna Birgitta,

gift med Anders Knutsson (öra), och Kristina, gift med riddaren och riksrådet Laurens Snakenborg. B. är en typisk representant för unionstidens antinationella prelater. På unionsmötet i Halmstad 1450 tillhörde han den svenska delegationen, som svek Karl Knutssons intressen i fråga om den norska kronan. Då Kristian I i maj 1452 inföll i Västergötland, övergingo B. och flera av hansi landskapet bosatta fränder — svågern Laurens Snakenborg, systersonen Bengt Andersson (öra) och Västgötalagmannen Bengt Gylta (gift med en dotter till B:s syster Birgitta) — till fienden ochuppmanade genom utsända skrivelser jämväl värmlänningarna att avfalla från Karl Knutsson. Sedan danskarna i aug. förjagats från Västergötland, måste emellertid B. och hans anhang söka sintillflykt i Danmark. Konung Karl öppnade nu inför riksrådet rättegång mot förrädarna, vilka genast synas ha blivit fråndömda sköld och hjälm och därjämte genom stämningsbrev kallades att under lejd inställa sig i Stockholm midsommaren 1453 i och för rannsakning. Då de uraktläto att komma, avkunnades icke desto mindre slutlig dom över dem några månader senare, varvid de förklarades ha förbrutit liv och gods. Dödsdomen kunde på grund av vederbörandes frånvaro — de återkommo ej från landsflykten, så länge Karl Knutsson satt på tronen — icke verkställas, men deras åtkomliga egendomar, däribland att döma av biskopskrönikan även B:s, indrogos åtminstone delvis. Redan tidigare (hösten 1452) hade domkapitlet av konungen förbjudits att till B. utbetala biskopsstolens intäkter och uppfordrats att välja ny biskop; dess val föll på dekanen Peder Laurensson, som dock synes ha vägrat antaga kallelsen och nöjt sig med att t. v. administrera stiftet. Karl Knutssons fall 1457 betydde B:s fullständiga restitution, och han återtog sina funktioner som biskop och riksråd, varvid han fortfor att tjäna Kristian I:s intressen. Intrigant i politiken, synes han i sitt enskilda liv ha utmärkt sig för våldsamhet och hänsynslöshet: 17 mars 1460 nödgades han till hövitsmannen å Axvall Åke Jönsson (Svarte skåning) utbetala skadestånd för det övervåld (Ðhon och hogmodhÐ), som han själv och hans folk begått mot herr Åkes tjänare. — B. var sin ätts siste manlige medlem. Av släktgodsen tillföllo Skofteby och Sjögerås systern Birgitta Gustavdotters ättlingar. Horshaga däremot hade B. år 1452 skänkt till Skara biskopsstol."

Källor: Pergaments- och pappersbrev, RA och UB; Cl. Örnhiälms diplo-matarium, 4, handskr., HA bibliotek (nu deponerat i RA); K. H. Karlssons avskr. från Vatikanarkivet, RA: bulla 5 dec. 1449 samt ’obligationes’ m. m. 5 dec. 1449 och 14 nov. 1450. — Bidrag till Skandinaviens historia, utg. af C. G. Styffe, 3 (1870); Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 1—3 (1875—1902) ; Handl. rör. Skandinaviens historia, 12 (1825), s. 78 o. följ.; Hist. handl., 8: 1 (1879), s. 71 o. följ.; Meddelanden fr. sv. riksarchivet, 1, H. 2 (1878), s. 39; Sv. medeltiden rimkrönikor, utg. af G. E. Klemming, 2 (1866); Scriptores rerum Suecicarum, 3:1 (1871), s. 28; 3:2 (1876), s. 119, 147 o. följ.; Sverges traktater med främmande magter, 3 (1895), utg. af O. S. Rydberg. — K. H. Karlsson, Genealog.anteckningar, 1, 3 (Personhist.tidskr., 1905, 07); H. Reuterdahl, Sw. kyrkans historia, 3:2 (1863); C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (1911). G. CARLSSON. 

Enl Hyltén - Cavallius: K Kronobergs reg:s officerskår, nr 896, dömdes Johan Eketrä till fängelse och 3 år i landsflykt för duell med fränden Börje Sabelskyld. Hustruns förbön. Johan Eketrä skrev den 18 oktober 1666 brev från Malmö till krigskollegium att han tjänt KMT från 1644 och i strid fått 3 dödliga skott och dagligen utstår sveda och värk men icke fått några penningar; hans vänstra arm var förlamad. 

Också antecknad i sammanställningen över K XII:s officerare, rustm. vid Livdragonreg 1700, förare o fältväbel 1704, sekundkornett 11.2 1705 och premiärkornett 14.3 1706 vid Smålands kav.reg. Avsked 28.9 1707. † ogift.