Yrjö Feliks Rossi (1907–1976)

Föräldrar och syskon

Far: Otto Wilhelm Iidanpoika Rossi 1874–1927
Mor: Anna Maria Valkonen Snell 1871–1944
Vigsel: 4 november 1894, Leppävesi, Laukaa
Bror: Otto Johannes Rossi 1896–1962
Bror: Väinö Oskar Rossi 1904–1916

Familj

Maka: Elsa Aurora Kalho 1906–1986
Skilsmässa: 1952
Vigsel: 19 mars 1926, Jyväskylä
Son: Helmer Charles Rossi 1926–1926
Son: Helmer Olavi Rossi 1927–1990
Dotter: Maija Helena Rossi 1929–2019
Son: Iikka Feelix Sakari Rossi 1930–1931
Son: Seppo Veli Rossi 1936–2020
Son: Levande person
Dotter: Pirkko Irma Rossi 1939–2016
Dotter: Levande person

Livslinje

27 mars 1907	Född	Leppävesi, Laukaa, Finland
7 april 1907	Döpt Godparents:Kustaa Walkonen ja v, Maria	Laukaa
19 mars 1926	Vigsel med Elsa Aurora Kalho 1906–1986 Make/Maka: Elsa Aurora Rossi (född Kalho) Make/Maka: Elsa Aurora Rossi (född Kalho)	Jyväskylä
1952	Skilsmässa med Elsa Aurora Kalho 1906–1986
7 oktober 1976	Död orsak: Cancer Begravd i Järvenpää. Gravplatsen finns inte kvar.	Järvenpää, Finland
	Begravd	Järvenpää

Noter

I en minnesbok från Jyväskyläs 20- och 30-tal KUIN TIIRAN LENTO (Endast tärnan flyger) finns en bild av några unga pojkar från Schaumanns fanerfabrik. En av pojkarna är Yrjö Rossi. Enligt uppgift från Jaakko Hirvonen konfirmerades Yrjö i Laukaa 1923. Enligt vad sonen Helmer kunde berätta (omkr 1984) var det av mer eller mindre politiska skäl som Yrjö med sin familj drog iväg till Karelen. I Jyväskylä hotade någon form av tvångsrekrytering till den lokala skyddskåren - något som Y inte accepterade. Han hade vid något tillfälle tagits i förhör av polisen på grund av sina vänstersympatier. Vid samtal med Eevert Kalho, bekräftar denne att Yrjö (och familjen) fick bråttom att komma iväg till Karelen. Han hade intill dess arbetat på en fanerfabrik inne i Jyväskylä. Det var en kamrat som gav impulsen att flytta till Karelen. I Hämekoski, Harlu, arbetade Y på den stora fanérfabriken. Tiden där tycks varit tämligen lycklig för familjen. Han t o m gick på den utanför Heinola belägna Vierumäki idrottshögskola, vilket gav honom tränarsyssla i idrottsförening i Hämekoski. Han hade uppenbarligen bra kondition för han cyklade från Hämekoski till Heinola. Backiga krokiga grusvägar runt 30 mil var vad Y klarade av på en dag. På ett vykort från Vierumäki skrev han till sin hustru Elsa: Vierumäki    6/7 -37Hej vaan!Täällä sitä ollaan ja aika se menu täälläksi vaikka päivät on kovat, että kyllä yöllä hyvin nukuttaa. 3 kertaa päivässi on kenttä harjoitukset ja luento kerran päivässä. Mielän asunto on tämän talon yläkerrassa 6 kerros. Eipä tähän asuunta sovikkaan. Terve        ja voi hyvin. Yrjö  Kriget förändrade allt. Familjen tvingades evakuera från Hämekoski, den 23 dec 1939 till Jyväskylä - varifrån man en gång hade kommit. Men efter kort tid fick familjen bostad i Kuopio. Yrjö var inkallad till armén vid olika tillfällen, men han slapp undan att vara frontsoldat. Yrjö var med största sannolikhet en duktig yrkesman - timmerman - byggnadssnickare. Efter vinterkriget deltog han i byggandet av flera hus utmed Tupatie. I hus nummer 14 fick vi flytta in. Någon gång under 1945 hade han och med stor hjälp av sonen Helmer egenhändigt byggt ett hus på Omakotitie 59. Han och Helmer blev omskrivna i en artikel i tidningen SAVO den 5 sep 1945. Han blev aldrig riktigt färdig med utsidespanel och en del andra ting. Det fanns t.ex. en WC-stol i huset, men kunde inte användas eftersom vatten inte var indraget. Det fick vi hämta hinkvis från en källa i närheten. Avlopp fanns inte heller, utan disk-och tvättvatten samlades i en annan hink och kastades helt enkelt ut. Dasset fanns något 10-tal meter från huset.1948 var skilsmässan ett faktum och huset såldes på exekutiv auktion. Han var skötte inte underhållet till sina barn som Elsa hade vårdnaden om. Hon fick processa för att få åtminstone lite, men han hade ju sällan något att ta av eftersom han söp upp sina pengar. Han var under åtskilliga år mer eller mindre alkoholiserad. Det var antagligen främst tiden efter krigsåren som var ett av skälen. Han bodde tillsammans med många andra byggnadsarbetare i baracker i Rovaniemi under de år det tog att återuppbygga staden. Svärsonen Pentti Venäläinen träffade Yrjö någon gång i Rovaniemi och det var en nersliten trång barack som var hans bostad. Det var antagligen i Rovaniemi som han först träffade den kvinna som han senare kom att bo tillsammans med. Bodde ensam några år på olika platser i södra Finland efter skilsmässan.De få minnen jag har av min far är inte särdeles positiva. Vid min vistelse i Kuopio 1947 fick jag ibland vara med om att släpa hem honom från en krog för att sova ruset av sig. Han kom hem ibland från Rovaniemi men var sällan nykter. Det absolut sista minnet jag har av honom var våren 1948 när jag skulle resa till Sverige igen. Vid den tiden bodde han i Heinola. Han hade ett garage som bostad och arbetsplats. Där fanns en enkel säng, en kamin och ett par arbetsbord, där han hade möbler som han renoverade. En stark doft av lack gjorde mig nästan sjuk. Anledningen till att Elsa och jag kom dit, var att Elsa ville ha honom med till Åbo för att säga farväl till mig när jag skulle sändas på min tredje Sverigeresa. Yrjö följde med till Åbo. Vad som hände innan jag gick ombord minns jag inte, men jag glömmer aldrig när jag ombord på en Bore-båt gråtande vinkade till min likaså gråtande mor. Min far stod på kajen några meter bort och vände bort ansiktet. Han såg aldrig åt mig, han vinkade inte åt mig. Det blev mitt sista minne av min far. Om han själv också var ledsen vet jag inte. Min bror Seppo som levt tillsammans med honom och senare också träffat honom, menar att Yrjö var en känslig person, som kanske vände bort ansiktet för att inte visa sina tårar.Han fanns senare i Järvenpää omgift 23 maj 1953 med en alkoholiserad kvinna, Vieno Irenen (?) f 1909- d 1977, bosatt på Haltiatie. Yrjö dog av hjärntumör på lasarett i Helsingfors. När bror Helmer någon gång 1974-75 frågade om jag ville hälsa på honom svarade jag nej, eftersom det inte fanns garantier för att han eller hans fru Vieno var nyktra. Det går endast att spekulera om vad och hur han tänkte. Det hände vid några tillfällen under 50-talet att han hälsade på i Kuopio hos Seppo och åtminstone vid ett par tillfällen ville han komma tillbaka till familjen, men Elsa var obeveklig. Yrjö Rossi dog i Järvenpää endast 69 år gammal.

Flyttade med föräldrar och syskon från Laukaa den 15.3. 1913 till Jyväskylä msk.