Sofia Aquilonia

Kvinna f. FöRE 1690 i Önnestad d. EFTER 1750 i Karlskrona, Blekinge län Id I2050

Föräldrar och syskon

Far
Måns Bertelsen Aquilonius 1628–1708
Mor
Margreta Hillebrand 1654–1715
Vigsel
TROLIGEN OMKR 1676, Ystad
Bror
Christian Aquilon 1676–1750
Bror
Fredrik Aquilon 1677–1752
Bror
Elias Aquilon 1690–1767
Bror
Barthold Aquilon 1675–1750
Syster
Elisabeth Aquilonia 1671–1710
Syster
Anna Stina Aquilonia 1695–1706
Syster
Dorita, Månsdotter Aquilonia 1681–1730

Familj

Make
Henrik Otto von Schantz 1695–1770
Vigsel
1 augusti 1722, Karlskrona, Blekinge län
Dotter
Anna Margareta von Schantz 1720–1790
Son
Ludvig Magnus von Schantz 1723–1762
Son
Carl Gustaf von Schantz 1726–
Son
Carl Fredrik von Schantz 1727–1792
Dotter
Christina von Schantz ?–1772

Livslinje

FöRE 1690 Född Önnestad
1 augusti 1722 Vigsel med Henrik Otto von Schantz 1695–1770 Karlskrona, Blekinge län
EFTER 1750 Död Karlskrona, Blekinge län

Noter

Uppgifterna om födelsedatum osäkra.
<p>Ingrid Clenmans teori:</p>
<p>"Sofia född omkr 1695-98 ?? Hon måste nog var född före 1695 eftersom jag inte hittat nån födelsenotis för henne och de börjar 1695 faktiskt. Inget av Måns barn kom med i boken." </p>
<p></p>
<p>Jungfru Sophia Aqvilonia omnämns som dopvittne 12/5 1708 i Önnestad (sannolikt första gången).Troligen var ett dopvittne med stor sannolikhet själv konfirmerad, vilket ofta skedde vid ca 15 års ålder. Hon benämns ju också "Jungfru", vilket kan betyda att hon är runt 18 år gammal eller äldre. Därmed kommer man fram till att Sophia sannolikt är född senast före 1693, troligen också före 1690.
<p> </p>
<p>Hon hade tjänat som husjungfru hos kaptenen Lejonanckar å Sölvesborgs slott. Giftermålet med vonSchantz kom till stånd efter konsistoriets inblandning, dit hon inlämnat anmälan om äktenskapslöfte. </p>
<p></p>
<p>"Lieutenant Henric Otto von Schantz hade lägrat demoiselle Sophia Aqulionia under äktenskapslöfte och tillskrifvit henne så bindande bref, att hon enligt consistorii tillåtelse blifvit kyrkotagen som hans hustru. Men då Schantz sedan vägrade att fullborda äktenskapet, blef han tillika med sin fästmö upkallad till consistorium den 3 jan 1722. Lieutenanten tillspordes, om han skrifvit de bref, som i consistorium blifvit upvista, och i synnerhet som han skrifvit brefvet af den 20 sistlidne december, hvaruti löftet om äktenskapet förnyas. Schantz svarade, att han skrifvit brefven för att hålla flickan vid godt mod, men att han varit tvungen att uphäfva äktenskapsförbindelsen för att ställa sina föräldrar och slägtingar i frids. 'Dock, tillade han, har jag gjordt det mästa af desperation och hvad gjordt är gjordt.'
<p>- Därefter föreställdes honom följande fråga:'Menar då den herr lieutenanten att han är för stark, att han icke kan tucktas?' Hvarpå Schantz svarade:'Jag är redebogen att undergå hvad kyrkolagen föreskrifver, äfven väl till frids att äkta henne, om jag då äfven finge nyttja adeliga privilegierna till godo, emedan hon är ofrälse.' Consistorium gaf honom det det råd att gå med underdånig böneskrift till kongl. maj:t, hvarjämte consistorium genom särskildt skrifvelse ville recommendera saken. Detta skedde och Sophia Aquilonia fick sin Schantz.
<p></p>
<p>En noterbar omständighet är att paret tydligen redan hade ett barn - fött 1720. Sophias envisa kamp för sitt äktenskap kan med stor sannolikhet berott på just omständigheten att hon hade ett barn, som HOvS tydligen erkänt eller i varje fall inte förnekat. Att få barnet legaliserat var oerhört viktigt för henne, en prästdotter med ett uä-barn var väl helt otänkbart. Alternativet var ju så radikalt annorlunda: högsta samhällsstatus för henne och barnet.
<p></p>
<p>När Sofias äldre broder Christian, skolmästare i Kropp, dör 1750 visar det sig att Christian inte har några bröstarvingar, därför blir syskonen arvsberättigade och är av den anledningen upptagna i bouppteckningen. Det är maken H O von Schantz som sköter den skriftliga den av transaktionen, bl a är det han som å hustruns vägnar skriver en fullmakt för brodern Elias att bevaka deras intressen vid bodelningen.
<p></p>
<p>Källa: Citatet om äktenskapslöftet: Personhistorisk tidskrift 1928, häfte I-II sid 70</p>
<p>Bouppteckning efter Christian Aqvilonius, LLA.</p>