Anna Lovisa Tynell Linde (1890–1980)

Föräldrar och syskon

Far: Carl Fredrik Heinrich Kempff 1831–1901
Mor: Anna Christina Nyman 1854–1942

Familj

Make: Henry Persson 1895–1971
Vigsel: 25 september 1926
Son: Bengt Arne Persson 1929–2017
Son: Per Olof Gunnar Persson 1931–2019

Livslinje

21 januari 1890	Född ¹	Lund, Malmhöhus län
3 februari 1890	Döpt	Lund, Malmhöhus län
4 februari 1890	Settlement ² Fosterbarn hos plåtslagare Olof Person Hagman & Johanna Eriksson	Nr 41, Lund, Malmhöhus län
1891	Settlement ⁴ Fosterbarn hon Ola Person & Anna Andersson	Nr 156, Lund, Malmhöhus län
1892	Settlement ³ Fosterbarn hos Per Andersson & Maria Nilsdotter Blixt	Nr 377, Lund, Malmhöhus län
21 augusti 1895	Move ⁶ Till Skurup, Malmöhus län
30 april 1897	Settlement ⁵ Fosterbarn hos Catharina Maria Nyman	Skurup, Malmöhus län
25 september 1926	Vigsel med Henry Persson 1895–1971
15 september 1980	Död	Sjögården, Markaryd fs, Kronobergs län

Noter

Födelseboken anger oäkta barn, moder okänd Skrifves såsom fosterbarn hos Plåtslag. Hagman.
Dopvittnen: Dekorationsmålaren Gustaf Johansson och hans hustru Anna Åkesson.
Hade efternamnet Tynell redan 1891. Kan det vara prästen Lars Tynell som gett henne det? Efter flytten till Skurp har hon även efternamnet Linde, och i samband med att hon flyttar till Markaryd och gifter sig försvinner Tynell.
Senare fosterbarn hos Catharina Maria Nyman
Antecknad i arvsskiftesprotokoll efter Elsa Nyman f Åkesson. Hon fick del av arv i efter farbrodern Johan Nyman.

föddes i Lund och i Födelse- och dopbok står föräldrar okänd. Fadern hade godkänt faderskapet men Annas mor förstörde dessa papper innan det fördes in i kyrkböckerna. Att fadern betalade ett visst underhåll styrks av brevväxling mellan honom och modern. Anna skrev som fosterbarn hos plåtslagare Hagman i Lund. Hon döptes den 3 februari 1890 och faddrar var dekorationsmålare Gustaf Johansson och hans hustru Anna född Åkesson. Anna kom därefter till en fosterfamilj vid namn Tynell.
 
Vid 2 års ålder kom Anna till sin moster Marie (Maria) Nyman, som Anna under alla år kallade Faster Marie. Marie hade besökt henne i Lund och sett att hon for illa, Anna led bland annat av engelska sjukan på grund av näringsbrist. Att Marie tog till sig sin systers barn sågs inte med blida ögon av systrarna Nymans mor. Hon meddelade brevleds till Marie att om hon hade lilla Anna hos sig lämpade det sig inte att de kom till henne över julen.  När brodern Gustaf kom hem till modern och fick klart för sig att inte systern Marie och lilla Anna var välkomna till jul sa han att om det inte skickas iväg en vagn för att hämta Marie och Anna så skulle han åka därifrån. En vagn skickades iväg och Marie och Anna kom.
Anna hade det mycket bra hos Marie Nyman, som hade det gott ställt. Marie hade en fastighet i Skurup med odlingsmöjlighet och uthyrningsdel.
Anna fick vid åtta års ålder ett piano och gick och lärde sig spela hos kantor Rosenberg, som också undervisade sin bror Hilding Rosenberg. När kantorn hade lärt dem båda vad han kunde tyckte han de skulle följas åt till Stockholm för fortsatta musikstudier. Anna blev kvar i Skurup medan Hilding for iväg.
1902, vid 12 års ålder, fick Anna en cykel. Den hade träfäljar.
Anna Linde konfirmerades 1905 i Skurups kyrka av kyrkoherde A. Kjellander. Med honom hade hon samtal om hennes mors handlande kring faderskapet och han sa till henne att ”det var mycket orätt gjort”.
Efter folkskolan i Skurup gick Anna på Tekla Åbergs flickskola i Malmö. Hon gick ut med fina betyg bland annat stort A i franska och drömd om att åka till Frankrike men fick ”nej” från Marie som fick medhåll av doktorn som tyckte Anna var klen. 1911 gjorde hon dock sin livs resa. Hon följde med sin morbror Gustaf, hans fru och son, till Karlsbad och Berlin. Hon berättade för sina barnbarn om hur hon fick se den sista kejsaren komma åka på Unter den Linden, paradgatan i Berlin. Efter studier och pianostudier tog Anna emot pianoelever och hon började arbeta på Skånskabanken i Skurup och var där i ca 3 år tills banken lades ner. Därefter arbetade hon i Lundgrens affär samtidigt som hon läste med deras dotter Greta, som hade en lätt utvecklingsstörning.
Parallellt med sitt dagarbete arbetade hon som biografpianist någon kväll i veckan, hon spelade piano samtidigt som stumfilmen visades.
En kväll tidig vår 1922, då de hade visat ”Körkarlen” och Anna spelat efter beställda noter som speciellt komponerade för denna film, kom hon hem och fann sin fostermor och moster död. Faster Marie testamenterade sin kvarlåtenskap till Anna.
Efter Faster Maries död erbjöd sig hennes riktiga mor, Anna Kristina, att komma och bo hos henne och hjälpa henne med hushållet. Anna tackade nej med orden ”Hade jag ingen mor när jag var liten och behövde en, behöver jag ingen mor nu”. Vid denna tid hade Marie sålt sin fastighet och hyrde en lägenhet tillsammans med Anna hos Sjösten. På Sjöstens stenhuggeri arbetade en driftig stenhuggare som kom från Blekinge men arbetat på olika platser bland annat i Danmark innan han kom till Skurup. Tycke uppstod mellan Anna och denna stenhuggare, Henry Persson.
De gifte sig Karlshamn 1926 och Henrys faster Hanna bjöd på bröllopsmiddag, till Annas besvikelse bjöd hon på ärtsoppa. Paret flyttade till Markaryd där Henry tagit över ett stenhuggeri, som blev Markaryds stenhuggeri. De hyrde först men byggde sedan ett hus som fick namnet Louisero. Maken var mycket aktiv i Markaryds köping bland annat som kommunstyrelsens ordförande och nämndeman.
Paret fick två söner Arne och Gunnar. Annas tar hand om familj, hem, trädgård. Hon tycker om att spela piano och handarbeta. Hon fortsätter också att ta emot pianoelever.
Hon besöker sin mor tillsammans med sin familj vid några tillfällen men har inte på något sätt någon god kontakt med sin mor. Modern testamenterar sin kvarlåtenskap till sin brorsdotter Lisa Anderberg.
När Annas ingifta moster Elsa Nyman dör finns hon med i hennes uppräknande över sin mans släktingar som skall ärva henne. Anna har svårt att styrka sitt släktskap och här delar också släkten upp sig i vilka som ser henne som berättigad till arv och de som inte instämmer i detta. Frågan kommer också upp varför hon inte upptagits som dödsbodelägare efter sin mor. Slutligen bedömer man dock henne som berättigad till arv.
Anna är på ålderns dagar nöjd med sitt liv, hon har fått se sina söner och barnbarn växa upp och säger sig ha levt under en mycket spännande och utvecklande tid. De sista åren i sitt liv bor hon på ålderdomshemmet Sjögården dit hon tar med sig sina tyska- och franskaböcker för att kunna fortsätta studera språk. Anna dör 90 år gammal på Sjögården den 15 september 1980.
 
/Gunilla Persson, Halmstad (barnbarn)

Källor

Lunds domkyrkoförsamling (M) CI:14 (1881-1892), [AID: v104764.b373]
Lunds domkyrkoförsamling (M) AI:103 (1887-1892), sida 3 [AID: v104599.b8.s3]
Lunds domkyrkoförsamling (M) AI:126 (1892-1898), sida 163 [AID: v104622.b248.s163]
Lunds domkyrkoförsamling (M) AI:120 (1892-1897), sida 225 [AID: v104616.b269.s225]
Skurup (M) AI:1 (1785-1794), sida 15 [AID: v111763.b22.s15]
Lunds domkyrkoförsamling (M) BI:9 (1895-1902), sida 18, nr 204 [AID: v104738.b130.s17]